Offentlig sjukvård för alla
Jag har blivit ombedd av förvaltningschefen att besvara Runa-Lisa Janssons insändare om den offentliga sjukvården på Åland.
Jag håller helt med Runa-Lisa Jansson att man inte skall behöva söka sig till den privata sektorn för att få nödvändig sjukvård. Om det faktiskt är så att man ” vid sjukdom i praktiken är hänvisad till den privata läkarvården” är det inte som det skall vara.
Jag är också medveten om att vi ibland haft oacceptabla väntetider till läkare inom primärvården. Detta beror helt på läkarbrist. Inom hela Norden är det i glesbygd allt svårare att bemanna hälsocentralerna. På sina ställen upphandlas alla hälsocentralläkartjänster av bemanningsföretag med åtföljande bristande kontinuitet. När vi haft full bemanning så är väntetiderna korta och servicen god.
En stor del av läkartjänsterna inom primärvården sköts med hjälp av läkare under utbildning som måste ha en viss tid primärvårdstjänstgöring. Utan dessa skulle primärvården helt ha kollapsat. Vi försöker dock ständigt rekrytera ordinarie medarbetare som stannar. Vi har haft en del avhopp av gamla trotjänare till privatsektorn där inte bara lönen utan den pressade arbetstakten på hälsocentralen spelat stor roll. Vi hyser stort hopp att den ny planerade hälsocentralen istället för den vi lämnade skall locka läkare att stanna och vi har nu ett antal intresserade unga läkare som vill bli allmänläkare. Lyckas vi med dessa nyrekryteringar blir pressen mindre och servicen bättre och en god spiral tar vid.
Jag är också mycket stolt över den insats dessa unga läkare utför – kvaliteten är mycket hög och den teoretiska kunskapen ofta färskare än hos de seniora kollegerna. Däremot är erfarenheten självfallet lägre vilket i sin tur leder till att de yngre kollegerna är något mer benägna att skriva remisser till specialsjukvården när det behövs. (Alla yngre läkare har ständig tillgång till senior handledning).
Ibland förs det fram att man fritt borde kunna söka all specialsjukvård utan remiss. Det är varken bra eller möjligt. Specialsjukvården är betydligt dyrare än primärvården och öppna dörrar skulle innebära att många med åkommor som kan skötas inom primärvården skulle belasta specialsjukvården. Specialsjukvården måste ha ett selekterat patientklientel så att de sjukaste får den vård de behöver. Jag skulle rentav vilja hävda att förutsättningen för att vi skall ha råd med en högkvalitativ specialsjukvård är en väl fungerande primärvård.
Jag är också medveten om att väntetiderna för de patienter som vi remitterar till specialsjukvården ibland är lång. Vissa specialiteter har haft svårt att fylla sina tjänster med specialister (till exempel öron- och gynenhet) vilket avspeglas i verksamheten. Att förbättra remissgången är ett fortlöpande arbete där allmänhetens erfarenheter är oerhört viktiga och till stor hjälp och som ÅHS tacksamt tar del av.
Trots att köerna tidvis är för långa och situationen kan förbättras tror jag dock att den allvarligt sjuka patienten i regel blir mycket snabbt och effektivt omskött inom vår jourverksamhet (som innefattar 8 läkarbemannade jourlinjer – beredskap och aktiv jour). Vår åländska offentliga sjukvård behöver inte skämmas.
Vi är mycket glada över den allmänna TBE-vaccinationen. En svår sjukdom som tidigare drabbat omkring 20 ålänningar årligen. Personalen har gjort en makalös insats. Däremot har vi varit tvungna att prioritera bort vissa delar som tar mycket tid och som trots allt inte är sjukvård.
Här är den privata sektorn ett mycket bra komplement. Körkortsintyg, friskhetsintyg, vaccinationer för semesterresor (där själva vaccinationsplaneringen ofta är mycket tidskrävande) är områden som vi mot bakgrund av alla våra andra arbetsuppgifter för närvarande nedprioriterat. Trots allt så utgör priset för hepatitvaccinationen inför Thailandresan en bråkdel av resans kostnad.
Avseende smittsamma sjukdomar som tuberkulos, tarminfektioner av olika slag, klamydia finns särskild lagstiftning som vi självfallet följer med smittspårning, behandling m.m. enligt de riktlinjer som myndigheterna fastställt.
ÅHS är en levande organisation som ständigt förändras och alltid kan bli bättre. I detta arbete så är en aktiv allmänhet en förutsättning. Jag hoppas jag kunnat besvara en del av Runa-Lisa Janssons frågor.
Med vänliga hälsningar
Mogens Lindén
överläkare
ÅHS primärvård
