Ofattbar recension
Bo Torgé uttalar sig i sina konstrecensioner som om han ägde facit över hur konst ska vara. Ett sådant facit har han förstås inte, det har ingen. En recensents uppgift är inte att säga ”det här är bra” eller ”det här är dåligt”. Konstrecensentens uppgift är att beskriva konst, diskutera, ge bakgrund och placera in konstnärens verk i sitt sammanhang, i samtiden.
Bos recension av Linda Spåmans bilder på NIPÅ är helt ofattbar – varför ges spaltutrymme åt en en sådan patriarkal, fördömande, okunnig och framförallt oinspirerande text?
Jag ser i hennes bilder en vacker, rolig och rik skildring av flick-kvinnolivets många olika faser, uttryckt på ett bildspråk som har sina rötter i den unga människans svartvita världsbild. Gå gärna och se den anspråkslöst hängda utställningen – där kan man bli inspirerad!
EvaMaria Mansnerus
Svar: EvaMaria Mansnerus, tack för din synpunkt gällande recension av Linda Spåmans utställning. Konstrecensentens dilemma är alltid att texten och recensentens ordval träffar olika beroende på mottagarens mognad och erfarenhet inom olika konstformer.
Till den del som gäller att lyfta fram olika konstnärers verk i dess sammanhang görs alltid ett försök till det, vilket nedanstående text också visar; ” LS sparsmaka och minimala inslag av ”Gröna fingrar” som utgör ett blom-och dockprojekt som drivs tillsammans med fotografen Ylva Smedberg, varav några av deras verk har visats på Fotografiska museets Höstsalong 2014. Det kunde det vara mer av. Fantasifullt och kreativt skapande i samspel mellan två konstnärer. Om man skall lyfta fram en starkare sida hos henne, är det nog som illustratör hon kan hävda sig. I sina illustrationer och serieboken ”Från Barn till Död” och ”från A till Ö” har hon på ett finurligt sätt knutit ihop tanke och illustrationer som manar till eftertanke. Hennes konst tar sig emellanåt, även i uttryck i både perfomance och tredimensionella verk och som tecknare får vi nog se mer av henne. Som tecknare belönades hon med Svenska tecknares designpris Kolla! 2013. Så visst finns talangen där, men den här gången och i den här utställningen räckte det inte ända fram för henne eller för NIPÅ.”
Bo Torgé, konstrecensent, Nya Åland
