Oekonomiskt med broar
I en artikel i tidningen Åland den 7 maj bemöter infrastrukturminister Veronica Thörnroos min kritik mot kortruttsutredningen. Thörnroos menar att jag inte förstått att miljökonsekvensbedömningen (MKB) som gjorts gäller ett helt trafiksystem och inte enskilda delar. Jag tycker att hennes uttalande är oklart och inte ger tydliga svar och förklaringar till hennes ställningstagande. Samtidigt säger hon att det finns en samsyn gällande snabba persontransporter.
Kortrutten togs mig veterligen fram som ett sätt att minska kostnaderna för skärgårdstrafiken. Min analys av utredningen visar att föreslagna åtgärder inte ger någon inbesparing, tvärtom är risken stor att man i stället drar på sig större kostnader. Thörnroos säger enligt artikeln angående underhåll av broar att hon har ”- – uppfattningen att man försökt vara så heltäckande som möjligt – -”. Detta är inte ett svar på om underhållet av broar och nya vägar medtagits. Jag vill veta om dessa kostnader är med, jag har inte hittat dem. Om de saknas faller kalkylen för hela trafiksystemet. Jag har också påpekat att en antagen vinst i storleksordningen åtta procent av ackumulerad kostnad under en 40-årsperiod inte är tillräcklig för att ligga till grund för så omfattande investeringar speciellt som ingångsvärdena är osäkra.
Regeringen har antagit en policy att Åland skall vara ett hållbart samhälle till 2051. Vad avser man med det uttalandet? Jag tolkar det så att man i varje beslut skall sätta miljön i främsta rummet. Tyvärr har det aldrig gjorts tidigare. Det gäller användning av fossila bränslen, det gäller bevarande av naturmiljöer på land och hav. Det gäller också bevarande av kulturmiljöer och att slippa buller. Skärgårdsmiljön är Ålands största tillgång. Överallt i världen stressas folk av bullriga storstadsmiljöer. Efterfrågan på lugn och ro och orörd natur är en växande turistmarknad, so m kanske är den största möjligheten för att bevara och utveckla skärgården, något som man hittills varit dålig på. Utredningen ser faktiskt inte någon potential för fler jobb i skärgården med kortruttsystemet.
När ett stort komplext system skall analyseras så bryter man ner det i mindre delar, som blir mer hanterbara. Veronica Thörnroos, det gäller också kortrutten! Om de olika delarna inte klarar en granskning så klarar inte helheten det heller. Enligt min analys ger ingen av de föreslagna broarna någon ekonomisk vinst i förhållande till befintlig färja, då blir inte heller helheten lönsam. Det enda som är säkert är, att miljön tar stryk. Ett exempel, Embarsundsbron beräknas kosta 22 miljoner. En ny linfärja kostar ca en tiondel av detta. Linfärjan kan göras eldriven, då blir det inga avgasutsläpp för den transportsträckan. Vinst för miljön och ekonomin.
Thörnroos säger att en bro alltid är att föredra framom en linfärja. Det här synsättet tycks inte svenska Trafikverket dela. Vad sägs om ett 200 m långt färjepass där man 2013 hade 627 039 personbilar och 51 215 övriga fordon? Eller det kortaste färjepasset på västkusten, 130 m och med 130 829 personbilar och 12 754 övriga fordon. Inga broplaner där, speciellt som man har börjat införa eldrift där det är möjligt. Billigare och man sparar miljön. En bro är naturligtvis lite bekvämare för de boende och man sparar några minuters restid men en bro genererar också en hel del onödig nöjestrafik. Det är intressant att man i Bohuslän tackat nej till föreslagna broar!
En fullständig MKB skall innehålla miljöpåverkan för hela bygget med alla utsläpp från entreprenadmaskiner och transporter, CO2 påverkan och andra utsläpp från materialtillverkning där bland annat cement är en stor CO2 bov. Stålproduktion ger också mycket CO2. Därtill all sprängning och synlig miljöpåverkan och till slut påverkan från driften. Miljöpåverkan från en linfärja är en droppe i havet i jämförelse med en bro. Som jag påpekat tidigare är ett trafiksystem med färjor flexibelt till skillnad från broar och vägbankar.
Menar regeringen och politikerna allvar med att Åland skall bli ett hållbart samhälle? Vill man verkligen spara pengar i skärgårdstrafiken? Den samsyn Thörnroos hänvisar till är lite tveksam. Genom att från början integrera snabba passbåtar i trafiken kan man spara pengar och dessutom få bättre förbindelser. Thörnroos menar att man först skall spara genom införande av kortrutt innan passagerarbåtarna kan införas. Jag tycker det är fel tänkt. Genom en kombination av passbåtar och nya energieffektiva färjor kan man spara både ekonomiskt och miljömässigt jämfört med kortrutt.
De svar infrastrukturministern gett gör mig bekymrad. Jag får intrycket att ekonomiska besparingar och miljöfrågor får stå tillbaka. Broar till varje pris förefaller vara det väsentliga. Har det gått så mycket prestige i kortruttsidén att man inte vill ta till sig andra lösningar som kan vara bättre?
Jan Grönstrand
