DELA

Och när minnet sviker …

Det verkar som att minnet är kort ibland. Historien igenom har människor av olika orsaker hamnat i trångmål och behövt be sina medmänniskor om hjälp. Vårdö är naturligtvis inget undantag.

Vad jag minns från min barndoms Vårdö så ställde man upp för varandra. Både min farmor och min far försökte bidra, oavsett om det var grannar, övriga ortsbor eller olycksdrabbade människor i mer fjärran länder som behövde deras hjälp.

Vårdö idag är en relativt välmående kommun med en stabil ekonomisk och politisk samhällsstruktur där enskilda individer eller familjer i princip aldrig behöver gå från hus och hem, vare sig på grund av egen förskyllan, krig, konflikter eller naturkatastrofer. Då är det lätt att glömma när man själv en gång fått hjälp och stöd av en medmänniska. Ett sätt att återgälda en sådan generositet är att i sin tur hjälpa någon annan som hamnat i knipa. Då bidrar man till ett samhälle där vi bryr oss om varandra. Och då hedrar man dem som ställde upp för en själv.

Det är också lätt att glömma att vi alla är sårbara, att var och en av oss, på grund av omständigheter som vi ytterst inte rår över, en dag kommer att behöva stå där på tröskeln till en vän, släkting, granne eller främling och be om deras stöd.

Om vi behöver göra det, vill vi då möta en attityd av förakt, nedlåtenhet, oginhet och självtillräcklighet, och en stängd dörr? Eller vill vi välkomnas av en medmänniska som i själ och hjärta förstått att vi alla utan undantag delar våra yttersta livsomständigheter, och som med naturlig medkänsla ställer upp för oss? Vårdö kommunfullmäktiges beslut bidrar tragiskt nog till en atmosfär av hårdhet och skyll-dig-själv-attityd. Lyckligtvis finns det människor som vill, orkar och vågar stå för ett annat förhållningssätt: en omsorg om andra och varandra, en vilja att hjälpa dem som inte har haft lika mycket tur som vi själva.

Vi är alla med och skapar vårt samhällsklimat. Vi är alla med och formar det som en gång kommer att vara historia. Vilket klimat vill vi leva i? Vilken atmosfär vill vi bidra till?

All heder åt er som ville öppna dörren och därmed stod upp för solidaritet, generositet och humana värderingar i Vårdö kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Ert arbete och ert ställningstagande blir trots en tillfällig motgång uppmärksammat, och bidrar i förlängningen till ett samhälle och en gemenskap där man bryr sig om varandra. Det är värt allas vår respekt.

Det är först i efterhand, när historien framträder tydligare på lite distans, som det blir uppenbart vem som kan känna stolthet och vem som får stå där med skammen över sina handlingar.

Och om det är något vi kan lära av historien så är det just att universella värden som generositet och solidaritet brukar karaktärisera de personer vi minns med värme och aktning.

Alice Sundman