Obegriplig tullproblematik
Vill uttrycka min beundran för hur effektivt det åländska samhället datoriserats. Fick i måndags en ankomstavi i brevlådan. Meddelade att en försändelse som kräver förtullning finns på Sviby postcentral. Det var en bok beställd från ett svenskt antikvariat. Körde till Sviby försedd med legitimation och kreditkort, som man skulle ha gjort förr i världen. En hjälpsam person bakom disken tog mig tillbaka till nutiden. Legitimation duger inte mera, man måste legitimera sig på datorn med bankkoder. I detta fall på tulli.fi.
Med hjälp av denna hjälpperson lyckades jag traggla mig igenom formuläret. Så kom vi till frågan när varan är tillverkad. Då hämtades paketet från en hylla och boken togs fram. Tryckår 1949. Men hjälppersonen tipsade mig att istället ange boken som ny. Använda föremål krånglar till systemet. Momsen beräknades till 1 euro och 50 cent. Men så hakade det upp sig, Min epost-adress godkändes inte. Inte heller min hustrus. Hjälpperson konstaterad att nu har tullens dator brakat igen.
Man kan ringa tullen, numret fanns på avin. Numret går till tullens telefontjänst i riket. En bandad finsk röst började prata, och gjorde det i 20 minuter, då jag lade på. Hjälppersonen medgav att man sällan kommer fram. En kund i samma situation, hade kört till tullen i Vikingterminalen, fått betalningen genomförd, och sedan kunnat hämta ut paketet i Sviby. Jag dummade mig genom att fråga om vi inte kunde ringa till Vikingterminalens tull. Nej, den enda direkta kontaktmöjlighet Åland Post har till tullen i Västra Hamnen är via telefontjänsten i riket. Klart man inte får störa tullmännen med telefonsamtal hur som helst. Tullen finns inte i telefonkatalogen heller.
Träffade på en man i kön som hade ägnat förmiddagen åt att tulla in skruvar han beställt till ett värde totalt fyra euro. Hoppas han fick sina skruvar.
Stack iväg men efter några timmar kvicknade tullens dator till med ett automatiskt mejl från ”Tullin asiakaspalvelu” (= kundtjänst) att det fattades uppgifter. Tillbaka till Sviby, och hjälppersonens stöd. Fram med bankkoderna igen. Stödpersonen tog över och svarade med att bifoga bild av medföljande faktura och foto på boken; en häftad tunn luggsliten bok ”Pråmdragarna”. Nu är ju allt sagt som kan sägas om boken. Hjälppersonen sade jag måste invänta tullens instruktioner per e-post hur 1 euro 50 cent skall betalas. Först när tullen bekräftat att betalningen är gjord, kan boken lämnas ut. Så jag fick se min bok åter försvinna till bakre regioner.
Följande dag (tisdag) fick jag åter ett automatiskt mejl från tullens ”kundtjänst” med begäran om tilläggsinformation. Men nu fanns det ju ingenting mera att berätta om den arma boken. Mina möjligheter är uttömda.
Vädjan till tullen i Västra Hamnen: Kunde ni skramla 1 euro 50 cent ur kaffekassan och betala min bok så jag får ut den. Jag lovar att bjuda på kaffebröd sedan.
JAN KÅHRE
