DELA

Obefogat angrepp på Ålandsmodellen

”Finland och Sverige har ett gemensamt problem: Det gäller en grupp bångstyriga historielösa människor på Åland. Där finns beslutsfattare som gärna åtnjuter Finlands skydd, men som glatt stoltserar med att bjuda in ryska spionskepp och klagar i högan sky då finska marinen ens lite närmar sig gränsen till Öriket. Jag förstår inte varför Sverige och svenska beslutsfattare accepterar att det ska vara på det här sättet, säger Salonius-Pasternak.”

Ovantående smått märkliga citat av Charly Salonius-Pasternak i en artikel i HBL den 30 november kan bara inte lämnas okommenterat.

Vi ålänningar må vara egensinniga men uttalandet om att vi är historielösa saknar nog all form av täckning. Jag kan inte låta bli att reflektera över hur det står till med Salonius-Pasternaks egen historielöshet. Om han har, vilket jag förutsätter att han som en välrenommerad forskare har, koll på sina egna historiska sysaker borde han åtminstone minnas följande:

Ålandsmodellen är en unik helhetslösning bestående av 3 delar:

1) För Finland – överhöghet över det åländska territoriet.

2) För Åland – rätt till språk och kultur vilket säkras genom långtgående självstyrelse.

3) För Sverige och faktiskt hela Norra Östersjön – demilitarisering och neutralisering av Ålandsöarna som en säkerhetspolitisk lösning internationell säkrad.

Ett ifrågasättande av en del av Ålandsmodellen, riskerar hela lösningsmodellen vilket kan få enorma konsekvenser!

Ålandsmodellen är inte en fråga som rör enbart Sverige och Finland utan är ett resultat av ett avgörande i Nationernas Förbund vilket bland annat utmynnade i en internationell konvention som ratificerats och undertecknats av en rad stater. Formellt är Åland inte en part i lösningen, vilket vi gjort allt för att bli, det är därför smickrande att Salonius-Pasternak ändå tillerkänner oss ett så starkt inflytande.

Gällande Salonius-Pasternaks beskrivning av våra beslutsfattare kan jag bara konstatera dels att dessa, tillsamans med Finlands utrikesministerium och den övriga utrikespolitiska ledningen, under många år aktivt lyft Ålandsmodellen som ett föredöme gällande både konfliktlösning och stabiliserande säkerhetspolitik.

Vidare bör man notera att ”de ryska spionskeppen” som Salonius-Pasternak nämner har haft samma ”inbjudan” från såväl Åbo, Helsingfors som Kotka inom ramen för Tall Ship Races. När frågan senast var aktuell i Mariehamn var statsmakten och självstyrelsen helt överens om hanteringen.

Jag måste uttrycka min besvikelse över att en, i grunden mycket kompetent och välrenommerad forskare, ständigt återkommer till angrepp på Ålandsmodellen. Ansvarsfullt vore att istället föra respektfulla och konstruktiva diskussioner kring hur man gör lösningen fortsatt adekvat och aktuell samtidigt som den byggs än starkare för framtiden.

Det nyss, av Ålands Lagting, arrangerade seminariet i samband med demilitariseringens och neutraliseringens 100 års jubileum är ett gott exempel på hur en sådan konstruktiv diskussion kan ske. Där uttalade republikens president Sauli Niinistö sitt och Finlands tydliga stöd för nuvarande ordning och såg lösningen som lyckad. Så gjorde också representanter för Sveriges regering. Vidare kan nämnas att över 30 diplomater från olika länder deltog, vilket får ses som ett starkt erkännande av lösningen även i nutid!

I mina ögon borde alltså Salonius-Pasternak både fundera mer på såväl sin egen historiska förankring som sin analys av lösningens funktion och kraft i dagens och morgondagens säkerhetspolitiska omgivning.

JOHAN EHN

TIDIGARE TALMAN VID ÅLANDS LAGTING