Nya argument för egen beskattning
Gång på gång visar verkligheten på behovet av en egen åländsk beskattningsrätt. Nu senast kan man ta in Sottunga i argumentfloran.
Med egen åländsk beskattningsrätt skulle t.ex. samfundsskatterna och skatterna på inkomst av kapital komma de åländska kommunerna eller i alla fall Åland tillgodo i sin helhet.
I fallet Sottunga skulle ”egen beskattning” uppenbarligen direkt kunna hjälpa kommunekonomin. Detta utan att det skall gå den byråkratiska omvägen via avräkningssystem och andelar som politikerna i sin byråkratiska iver skapat.
Med egen åländsk beskattningsrätt skulle Åland också kunna lösa ett annat problem för kommunerna, dvs. var återflyttade pensionärernas pensioner skall beskattas.
Den stora utflyttnings våg från Åland på 50-60 talet gör att de som återflyttar som pensionärer inte kan bidra till skatteunderlaget för kommunerna eftersom skatten på pensionsinkomster beskattas i utbetalarlandet.
Med Åland vid förhandlingsbordet skulle den nya nordiska skattekonventionen (2008) om var pensionsinkomsterna beskattas fått ett helt annat innehåll. De åländska förhandlarna hade då kunnat argumentera för att skatterna på pensionsinkomsterna tillfaller bostadskommunen.
Samma sak gäller det fullständigt obegripliga förslaget att även små, ideella föreningar skall redovisa mervärdesskatt. Detta eftersom Åland tack vare skattegränsen står utanför EU:s skatteharmonisering. Med en egen beskattning kunde Åland alltså otvivelaktigt lösa även detta problem.
Skatterna är samhällets, den offentliga sektorns viktigaste inkomstkälla. Ett samhälle som inte kan bidra till att skapa, styra och fördela samhällsresurserna är fånge i någon annans intressesfär, eller nät. Ett nät av skatter och regler som passar en annan helhet än den som gäller för Åland och åländska förhållanden.
Det är uppenbart att det krävs mera tryck i kraven på självbestämmande.
Rolf Granlund
Axel Jonsson
Åland Framtid
