DELA

Ny och utvecklad export är enda vägen framåt

Den åländska ekonomin har fått en rejäl käftsmäll i och med COVID-19 pandemin och det diskuteras nu friskt i olika forum om hur vi åter skall få fart på hjulen. Bra idéer dyker upp här och var, men det mesta handlar tyvärr om att försöka återupprätta det som en gång var. Eller rädda det som räddas kan.

Grovt förenklat kan man säga att all lokal verksamhet i det åländska samhället vilar på en omsättning av de pengar som redan finns i samhället. Och att de skatter som uppbärs och finansierar den offentliga verksamheten tas ut från denna omsättning. Nya pengar, också till skatterna, får vi in via export. Och det är i exporten, framför allt sjöfarten och turisterna utifrån, som hjulen har stannat. Ingen nyhet men glöms ofta bort i diskussionerna.

”Rädda vad som räddas kan” är naturligtvis rätt på kort sikt för att skapa en grund för att överleva till nästa dag. Som kanske blir litet bättre. Men det bygger i hög grad på att samhället skjuter till resurser och är inte hållbart i längden. Något annat måste ovillkorligen till.

”Gräva där vi står” finns också på agendan som en eventuell lösning. Grundtanken är god, att skapa ny verksamhet i bevisligen framgångsrika branscher. Men om det då handlar om att skapa ny lokal verksamhet hamnar man snabbt ut på djupt vatten. Den lokala åländska marknaden är begränsad och rymmer inte så mycket mer ny verksamhet av samma slag som redan finns. Nya företag överlever inte eller slår ut konkurrenter, det vill säga ett hela havet stormar scenario uppstår där någon alltid blir utan stol och går omkull.

Vad kan vi då göra, egentligen? Det vi måste göra är att få fart på exporten igen! Dels genom att ”gräva där vi står”. Pandemin har på ett mycket smärtsamt sätt påmint oss om hur farligt det är att lägga alla ägg i samma korg, så också dels genom att skapa helt nya ben att stå på. Och vi måste våga vända på precis alla stenar, ifrågasätta och utreda.

Hur är det till exempel med tax-free undantaget? Det är en stor hämsko för alla andra verksamheter än färjerederierna och tillkom som en tillfällig lösning under en tid då världen inte var lika globaliserad som idag. Vad händer om vi slopar undantaget och minskar de negativa effekterna på annat sätt? Vi måste våga ställa den frågan och få ett ärligt och konstruktivt svar. Om tax-free är ett ofrånkomligt krav så måste vi hitta nya smarta lösningar för att osynliggöra skattegränsen.

Eftersom jag själv kommer från teknologibranschen så ser jag de stora möjligheterna att skapa ett nytt livskraftigt ben på just teknologi. Det finns redan många mycket kompetenta teknologer på, eller med kopplingar till Åland. Vi skulle starta springande.

Teknologi är hett ute i världen och intressant för oss ålänningar på flera sätt. Det är framför allt en kunskapsbransch som inte kräver några naturtillgångar. Verksamheten kan i regel bedrivas från ett vanligt kontor med bra digital infrastruktur, också ute i skärgården. Den kräver inte heller några dyra investeringar och är lätt att komma igång med. Lönenivån och avkastningen är generellt hög, vilket är bra för den lokala näringsverksamheten och skattebjörnen. Passar alltså perfekt in i de åländska förhållandena och behoven.

Den stora frågan, för mig i alla fall, är varför den branschen lever ett så osynligt liv i det åländska samhället? Är det så illa att vi haft det för bra med sjöfart och klumpsumma som oändliga kassakor och inte brytt oss om det gröna gräs som faktiskt finns under våra fötter?

Det finns självklart utmaningar och problem som behöver åtgärdas för att få igång en export vid sidan av sjöfartsklustret. Och de måste åtgärdas i nära samarbete mellan näringslivet och vår lokala regering. Vi måste få igång en samordnad långsiktig näringspolitik som syftar till att utveckla i stället för att bibehålla status quo. Vi kommer att behöva ta några jobbiga politiska beslut. Och de åländska kapitalägarna måste våga ta större risker genom investering och mentorskap i ny verksamhet.

En bra början skulle vara att skapa en ny prestigelös hyfsat stor tankesmedja, med ålänningar med erkänd stor sakkunskap från både näringslivet och politiken runt bordet, med uppdraget att i olika mindre expertteam skapa förslag till en gemensam handlingsplan och åtgärder för akuta problem. Det är kort sagt dags att genom ett brett och gränsöverskridande samarbete släppa loss den enorma potential som faktiskt finns i det åländska samhället!

ERIK SCHÜTTEN (MSÅ)