Nuvarande pantsystem ett handelshinder
Jag följde med debatten i Ålands lagting angående gränshinder under fredagen och ett nordiskt pantsystem för dryckesemballage diskuterades berömvärt.
Några reflektioner ifrån åhörarplats: Miljöminister Carina Aaltonen nämnde att pantsystemet hör till Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall och det stämmer till en del. I direktivet finns inget nämnt om pantsystemet och panten som incitament utan panten har traditioner ca 100 år tillbaka i tiden och således långt innan ens EU var påtänkt.
Pantsystemet byggdes upp kring att alla emballage återfylldes, tvättades och korgar användes som transportenheter och de nordiska länderna hade egna lösningar med enbart nationella aktörer dvs protektionismen i allra högsta drag.
I dag ser dryckesmarknaden helt annorlunda ut genom att emballaget är av engångsmodell, materialåtervinning istället för återf yllning och multinationella aktörer istället för nationella.
Här har minister Aaltonen helt rätt dvs producenterna eller bryggerierna i dethär fallet har en skyldighet att ta hand om förpackningsmaterialet men inte att bryggerierna är de enda som får administrera ett pantsystem. I USA är det t ex delstaterna som sköter om pantsystemet i de delstater där sådant förekommer.
Barbro Sundback nämnde att man bör överlag ändra strukturer för att bli av med gränshinder och det är exakt vad det också handlar om i pantsystemet. En neutral instans på nordisk nivå som administrerar panten, spelreglerna och fördelningen av pantnettot (outtagen pant) och branschen tar hand om själva returmaterialshanteringen (förpackningarna).
Arrangemanget medför automatiskt att den nordiska medborgaren kan lyfta ut sin deponering (pant) i vilket land “hen” än befinner sig i Norden och ett gränshinder kan läggas till “högen” avklarade fall.
Pantsystemet gäller inte enbart miljö utan det är också en näringslivsfråga genom att nuvarande pantsystem också är ett handelshinder. Stallhagen kan säkert redogöra för vilka arrangemang och kostnader det medför ifall de skulle lansera en produkt i aluminiumburk i alla nordiska länder idag? Anslutningsavgifter, årsavgifter och säkerheter (enbart i Finland) är höga och det är branschen själva som bestämmer regelverket.
Anmärkningsvärt att enbart de största bryggerierna och butikskedjorna får bestämma över vilka regler som gäller för inträde i pantsystemet dvs nyckeln till hela dryckesmarknaden i Norden?
Krister A. Martell
Mariehamn
