SÖK
MENY
Nordens bästa äldreomsorg på Åland
För nästa jämnt ett år sedan begärde minister Wille Valve (MSÅ) in uppgifter från kommunerna om äldreomsorgen. Ministern ansåg att kommunerna inte följer regeringens servicemål i sin äldreomsorgspolitik. Kritiken bottnade i att jämfört med rikets äldreomsorgspolitik låter vi alltför många äldre bo på institution. Äldreomsorgen är en kommunal angelägenhet. Flera kommuner opponerade sig mot ministerns uttalanden. Mariehamns stad med socialchefen i spetsen applåderade ministerns initiativ och i stadens utlåtande kan vi läsa att stadens boendeplatser för äldre är tillräckliga redan idag fram till år 2025. För att minska antalet institutionsplatser vill socialchefen ändra ytterligare en institutionsavdelning på Trobergshemmet till effektiverat boende.
I dagarna kan vi läsa i finländska medier om vanvård inom äldreboenden i riket. Delvis är det en kritik av effekterna av privatiseringen av äldreomsorgen. Men det är inte den enda förklaringen till bristerna i den finländska modellen. Gemensamt för både privat och offentlig äldreomsorg är underbemanning. Man snålar med personal och strukturerar om från institutionsboende och effektiverat boende till eget boende. Man talat om förbyggande insatser och öppenvård. Man har minskat resurstilldelningen till den kommunala äldreomsorgen, läs mindre pengar sedan 2005–2006. Finland har idag enligt forskarna den sämsta äldreomsorgen i Norden. Personaltätheten är lägst och andelen av bnp som styrs till äldreomsorgen i Finland är mycket mindre än i resten av Norden.
Lyckligtvis har vi det inte lika dåligt som i riket. Många kommunalpolitiker runtom i landskapet tar ett stort ansvar för de äldre i sin hemkommun. Det finns en stark känsla för att de äldre som byggt upp dagens samhälle ska ha en bra och värdig ålderdom. Motståndet mot de så kallade servicemålen som togs 2011 av den då ansvariga minister har lyckligtvis inte följts på Åland förutom delvis i Mariehamn. Efter skandalerna i Finland och forskarnas dom över den finländska äldreomsorgen är det dags för den sittande regeringen att se över sitt hus och sikta högre för att trygga den äldre befolkningens trygghet på Åland. Slopa servicemålen. År 2006 års äldreomsorgsutredning med Harriet Lindeman som ordförande slog efter långa diskussioner fast att 90 procent av alla över 75 år borde klara av att bo hemma. Det målet räcker. Kommuner som har stor kännedom om sin äldre befolkning ska ha fria händer att ordna sin äldreomsorg på det sätt som man finner bäst. Regeringens ansvar borde vara att genom tillräckliga landskapsandelar hjälpa kommunerna att förverkliga en värdig ålderdom för alla oberoende av hemkommun på Åland.
Jag har med en dåres envishet upprepat att vi inte ska ha Finland som norm för hur vi ska bygga ut vår äldreomsorg. Avslöjandena om vanvård, underbemanning och en tandlös äldreomsorgslag visar nu att mina åsikter är väl grundade.
Den åländska äldreomsorgen ska inte utgå ifrån tanken att det ska kosta så litet som möjligt för oss att ta hand om den äldre befolkningen. Nej, den ska ha som vision att alla äldre ska få sina behov tillgodosedda och den personal som valt att jobba inom äldreomsorgen ska erbjudas goda arbetsvillkor och inflytande över äldreomsorgens innehåll och sina arbetstider.
Vi ska använda självstyrelsen för de äldres bästa. Vi ska ha som mål att skapa Nordens bästa äldreomsorg på Åland.
BARBRO SUNDBACK
