Negativa miljöeffekter av bostadsöar
Frågan om bostadsöar i Slemmern har på nytt aktualiserats av stadsstyrelsen trots tal om kärva ekonomiska tider. Dränering av skattemedel är en sak, irreparabla skador på miljön är en annan.
Man kan konstatera att norra delen av Slemmern ligger i en grund vikbotten, turligt nog exponerad för de vanligt förekommande sydliga vindarna. Om denna exponering hindras av en konstgjord ö är risken stor att området nordväst om ön går från exponerat område till sedimenteringsbassäng, det vill säga material ansamlas här i bakvattnet och vattenkvaliteten försämras. Några vägtunnlar i tillfartsvägen hjälper knappast, det skapas en instängd ficka med försämrad vattenomsättning. Ingen lottovinst precis för Mariebad och Sjökvarteret eller för ekostaden Mariehamn.
De stenmassor som dumpas då ön skall konstrueras kommer sannolikt att sjunka genom sjöbottnen ända ner till berggrunden, vilket i nnebär att bottenmassor pressas upp på annat håll. Vi kan notera vad som skedde då vägen över inre delen av Bruksviken i Haraldsby byggdes för ett antal år sedan; massor pressades upp och den båthamn som var belägen en bit ut i viken grundades upp och blev obrukbar. Inget bra alternativ för Slemmern. Frågan kan möjligen lösas tekniskt men oförutsedda problem har en tendens att infinna sig och kostnaderna blir svåröverskådliga.
Att dumpa tusentals ton jord och sprängsten i stadens bästa fiskevatten sammanfaller inte riktigt med den ekoprofil som staden vill visa utåt. En stor del av Mariehamns attraktionskraft består av direktkontakt från centrum till stora öppna vattenspeglar. En bostadsö skulle enligt de skisser som presenterats blockera sikten ut mot redden söderut från Sjökvarteret och Mariebad. Bägge anläggningar är till glädje för både mariehamnare och turister och förlorar så en del av sitt värde och sin attraktionskraft.
I förhoppning om ett förnuftigt stadsfullmäktige
Folke Halling
