Nätkasseodlingar hör inte hemma i havet
Minns Bagdad Bob , Donald Trump, och nu detta. Överraskande att man mitt under coronapandemin slår på trummorna för utspädningsfilosofin och myten om små utsläpp. Paralleller mellan vad Corona fört med sig och vad som kan ske i samband med en befarad global miljökollaps finns. Något missvisande är det också att ge Fifax, som bedriver landbaserad hårt miljökontrollerad odling, och som förhoppningsvis kan hållbarhetscertifieras, en framträdande plats i en artikel, som mest handlar om nätkasseodlingar.
Fiskodlarföreningen lyfter fram alla förbättringar som skett under lång tid. Men även om så skulle vara fallet, blir det fortfarande en hel del näringsämnen med mera, som läcker orenade ut från nätkasseodlingar i Östersjön. Att utgående från mycket stora utsläpp släppa ut något mindre, som Fiskodlarföreningen för fram, duger inte.
Utöver några enstaka, stora punktutsläpp i Östersjön, finns det mest bara otaliga små utsläpp som sammantagna har stor betydelse för Östersjöns vattenmiljö. Varför måste smutsvattnet från enstaka fritidshus omhändertas? Varför satsar städer och kommuner enorma belopp i avloppsrening?
Mariehamns stads kväve- och fosforutsläpp efter för skattebetalarna dyr avloppsrening är som en spottloska i havet i jämförelse med nätkasseodlingarnas. Från odlingarna läcker betydligt större mängder avföring och foderrester ut i havet som omger staden. Utan skamkänslor går företrädare för nätkasseodlarna och talar om hållbarhet, när man samtidigt fortsätter att sabotera vad samhället i övrigt gör för att minska belastningen i en sjuk havsmiljö.
Nej, nätkasseodlingar hör inte hemma i havet. Odlingarna ska upp på land så att föroreningarna skall kunna omhändertas. En eventuell godkänd certifiering av nätkasseodlingar får endast till följd att tilltron till certifieringen försvinner.
JAN WESTERBERG
