Närståendevård- laglös verksamhet på Åland!
Jag läste i måndagens Nya Åland att lagen om närståendevård ännu inte är klar på Åland.
Harriet Lindeman upplyste om att i Sverige finns motstånd mot närståendevård, då man inte vill att anhöriga skall behöva ta så stort ansvar. Som socialarbetare är jag mycket intresserad av att veta vem och varför vissa har denna åsikt i Sverige. Tyvärr är det så att de anhörigas ansvar inte minskar fast man tar bort närståendestödet om samhället inte samtidigt ger dygnet runt hemvård samt resurser för personliga hjälpare.
I riket fungerar närståendestödet så att en person som vårdar en anhörig kan söka närståendestöd från kommunen. Kriteriet för att erhålla stödet är att den vårdbehövande behöver kontinuerligt hjälp, p.g,a. sjukdom, handikapp eller ålderdom.
Kommunens socialarbetare skriver en serviceplan med de berörda. där man bland annat diskuterar hur den lagstadgade ledigheten skall ordnas av kommunen. Närståendevårdaren har rätt till 3 dagars ledighet /månad . Under den tiden skall kommunen ordna vården åt den vårdbehövande. I serviceplanen berör man även annan social service till exempel behovet av hemvård och behovet av en eventuell personlig hjälpare.
Närståendevårdaren har rätt att arbeta med sitt sedvanliga arbete och då behöver vården för den hjälpbehövande ordnas för denna tid. Kommunen tecknar en olycksfallsförsäkring och vårdaren intjänar sitt pensionsskydd (om han/hon inte är pensionär.) I riket är närståendevårdarens arvode minst 310.44 /mån och för mycket krävande (tex vid livets slutskede) är arvodet minst 620.88/mån.
Detta betyder att kommunerna fortsättningsvis får bestämma om hur många vårdkategorier och ersättningsnivåer de vill ha. Kyrkslätt till exempel. har 4 kategorier.
Jag skall tillägga att det är helt frivilligt att söka närståendestöd. Kommunen kan inte tvinga en anhörig att bli närståendevårdare. Därför har jag mycket svårt att se något negativt i närståendevård.
Jag vill uppmärksamma landskapregeringen på att det finns många anhörigvårdare på Åland. Dessa människor gör ett mycket viktigt och och värdefullt arbete. Tyvärr har landskapsregeringen valt bort att stifta lagen i tid (ett år sedan). Som det är nu har närståendevårdarna ingen lagstadgad rätt till ersättning eller ledighet på Åland.
Personligen tycker jag att rikets lag är bra och den kan naturligtvis tillämpas på Åland. Att vårda en anhörig på Åland är precis lika arbetsamt som att vårda en anhörig i riket. Det torde inte behövas en egen lag på grund av ”åländska förhållanden”.
Det torde också vara tryggt för närståendevårdare att kunna fråga råd om sina rättigheter (om lagen blir samma som i riket) från Närståendevårdare och Vänner Förbundet r.f.
Förbundet är tvåspråkig och ger juridiska råd samt ordnar semestrar och kursverksamheter för anhörigvårdarna. Detta förbund representerar också de åländska närståendevårdarna. Jag anser att landskapsregeringen bör kontakta detta förbund om de tänker avvika från rikets lag (för att få expertråd).
Sirpa Eriksson,
socionom
