DELA

Närproducerad åländsk fisk

Vår åländska fiskodlingsindustri behövs av många orsaker. En odlad fisk av åländska företagare ger oss mat på tallriken samtidigt som den kan påverka Östersjöns förbättring. Historiskt så var nedsmutsningen från fiskodlingarna på en problematisk nivå men även inom fiskodlingsindustrin har utvecklingen skapat förbättringar för miljön.

Foderresterna vid odlingskassarna har avsevärt minskat, med ett ökat ekonomiskt beaktande av icke uppätet foder som lett till ett resursslöseri.

Idag producerar 1 kilo foder nära 1 kilo odlad fisk, i jämförelse krävs det 100 kg foder för knappt 20 kg griskött och för kyckling är motsvarande siffra 100 kg foder och 20-50 kg kyckling.

När jag tog del av ett seminarium i Almedalen om torsken och Östersjöns hälsa, som hölls av WWF, belystes övergödningen i Östersjön och inte en enda gång nämndes fiskodlingar som en nedsmutsare av Östersjön. Det som påtalades och som jag även tidigare upplysts om är avsaknaden av rovfisk i Östersjön, bl a torsk.

Torsken äter bland annat strömming och vassbuk och håller den fiskstammen på en naturlig nivå i ekosystemet. När det nu är en avsaknad av bl a torsk i södra delen av Östersjön ökar bestånden av strömming och vassbuk som i sin tur äter djurplankton.

Även rapporter om minskade bestånd av rovfiskar som gädda och abborre på svenska sidan, har rapporterats. När djurplankton minskar ökar istället tillväxten av växtplankton. Det är växtplankton som skapar förutsättningarna för algtillväxten i havet. Havet är inte i balans.

Det är här som fiskodlingen gör en positiv skillnad. Idag använder man i större utsträckning kretsloppsfoder. Kretsloppsfoder är foder som består av upptagen fisk, strömming och vassbuk, ur Östersjön. Den odlade fisken äter upp delar av de överstora bestånden av vild strömming mm som i sin tur inte äter upp djurplanktonet som behövs i ekosystemet.

Ytterligare sker utveckling med att producera foder av fiskrens. Genom att skapa bättre förutsättningar för vår fiskodlingsindustri skapar vi bättre balans och samtidigt fler arbetstillfällen i skärgården. Ökade antal arbetsplatser skapar bättre skatteunderlag för de områden som idag har svårt genom sitt geografiska läge. Detta är något som hela Åland vinner på.

I dag är det hårt reglerat var man får bedriva fiskodling, bra så men vi måste också se på förutsättningarna för lämpligare odlingsområden. Vi behöver utnyttja den blå ekonomin, för detta görs i de kringliggande regionerna. Finland vill utöka fiskodlingen i havet och öka produktionen upp till 20 000 ton per år (idag ligger den på ca 15 000 ton, varav cirka hälften är den åländska) och låter vi inte våra åländska företag vara konkurrenskraftiga gör vi hela Åland en ogärning. Nyligen beviljades det ett tillstånd för 300 ton odlad fisk i Gustavs i närheten av Brändö. Det är viktigt att vi nu öppnar upp de låsta positionerna vi har med gällande lagstiftning om vi vill ta till vara de förutsättningar som vi har genom skärgården.

I Östersjön släpps det ut 23 000 ton fosfor per år, av det är den åländska fiskodlingsindustrins del 0,1 procent eller 23 ton per år. Varför skall en näring som är viktig för skärgårdskommunerna och skapar arbetsplatser ifrågasättas, samtidigt förfaras man inte över de resterande 99,9 procenten. Se jämförelsen med 0,1 procent för den åländska fiskodlingen? Vi behöver utnyttja vårt läge annars görs det på annat håll i Östersjön, Åland bäst i klassen men det påverkar inte helheten för Östersjön.

Så här skriver svenska Jordbruksverket i en rapport: ”samtidigt behövs det betande djur i våra marker för att den biologiska mångfalden ska behållas. Många hotade djur- och växtarter är beroende av betad mark. Här krockar alltså miljömålet ”Ingen övergödning” och miljömålet ”Ett rikt odlingslandskap” som verkar för en ökad biologisk mångfald. All matproduktion innebär dock stora flöden av fosfor och kväve, och ger näringsförluster på vägen. Skulle jordbruksproduktionen minska i Sverige kan det innebära att miljöproblemen istället flyttar utomlands” eller till Finland i den åländska motsvarigheten. Rätt placerad är fiskodlingen en åländsk resurs.

Skärgården måste även få vara en arbetsplats och inte bara ett rekreationsområde.

MIKAEL STAFFAS

LIBERALERNA