SÖK
MENY
Erik Schütten målar upp bilden av en passiv landskapsregering utan riktning i näringspolitiken. Det är en beskrivning som inte stämmer.
Två år in i mandatperioden har landskapsregeringen inte ”bara” tillsatt en enmansutredning. Man har inlett ett strukturerat arbete för att ta fram uppdaterade underlag om näringslivets villkor, något som länge efterfrågats, inte minst av företagen själva. Att bygga politik på aktuell kunskap snarare än på antaganden är inte handlingsförlamning, utan ansvarstagande.
Näringspolitiken har heller inte bedrivits i ett vakuum. Under mandatperioden har betydande resurser lagts på energiomställning, digitalisering av tillståndsprocesser, kompetensförsörjning och arbete med extern finansiering. Därtill kommer satsningen på AxYards, som om det blir verklighet stärker åländsk sjöfartskompetens, skapar arbetstillfällen och bygger långsiktig industriell kapacitet på Åland. Skärgårdstrafiken är därmed inte enbart en transportfråga, utan också en del av ett bredare närings- och sysselsättningspolitiskt sammanhang.
I budgetpolitiken har landskapsregeringen samtidigt valt att stärka köpkraften i samhället. Genom sänkta skatter och framför allt kraftigt lägre elavgifter för både hushåll och företag har mer pengar lämnats kvar hos de potentiella konsumenterna. Det är en konkret och direkt näringspolitisk åtgärd. När människor och företag får lägre fasta kostnader ökar utrymmet för konsumtion, investeringar och sysselsättning, särskilt i ett småskaligt och kostnadskänsligt näringsliv som det åländska.
Schütten kritiserar skärgårdstrafiken, tobakslagstiftningen och producentansvaret som uttryck för ”vänsterpolitik”. Men flera av dessa reformer grundar sig i EU-direktiv, rikslagstiftning eller långvariga strukturella problem som tidigare regeringar, även borgerliga valt att skjuta framför sig. Att hantera dem handlar inte om ideologi, utan om att skapa långsiktigt hållbara spelregler för både samhälle och näringsliv.
När det gäller producentansvaret är det korrekt att kostnaderna initialt varit högre än i riket. Just därför pågår nu ett arbete för att justera systemet och säkerställa rimliga villkor för åländska företag. Att identifiera brister och därefter korrigera dem är ett tecken på fungerande politik, inte på motsatsen.
Skattegränsen är ett reellt och välkänt problem för Åland. Här råder bred samsyn om analysen. Digitala lösningar kan minska den administrativa bördan här och nu, men de ersätter inte behovet av långsiktiga strukturella förändringar. Därför fortsätter arbetet gentemot riket och EU, samtidigt som praktiska förbättringar genomförs under tiden. Det här är hela lagtinget överens om.
Att så kallade enkla jobb har försvunnit är riktigt, och det drabbar framför allt unga. Men orsakerna är fler än ökade krav i arbetslivet. En viktig faktor är att både kommuner och landskapet under lång tid tvingats hålla allt hårdare i ekonomin. När resurserna stramas åt försvinner ofta just de enklare arbetsuppgifterna först inom service, park- och fastighetsskötsel, kultur och fritid. Det är ett strukturellt problem som inte löses genom förenklade resonemang, utan genom en ekonomisk politik som ger utrymme för sysselsättning även i offentlig och halvoffentlig verksamhet.
Visst är tillväxt och en bredare arbetsmarknad två sidor av samma mynt. Men båda kräver målmedvetet arbete, resurser och faktabaserade beslut. Åländska företag är fundamentet för vår välfärd. Just därför förtjänar de mer än slagord och förenklade motsättningar, de förtjänar en politik som håller över tid.
HENRIK LÖTHMAN (S)
