Nära och täta kontakter behövs
Varför tar inte riksdagen innehållet i lagtingets motion om att förändra sexualbrottslagen upp till behandling?
Ämnet för motionen är viktigt och mycket aktuellt. Kvinnor världen över skall ha rätt att bestämma över sin egen kropp, och rätt att säga nej. Så långt var alla eniga och riksdagens lagutskott, som behandlade frågan, har i andra sammanhang uttryckt samma åsikt. Men när det gäller frågor som berör Åland, begär substansutskottet utlåtande från grundlagsutskottet som är riksdagens ”ålandsutskott”.
Utskottsmedlemmarna hade före ärendets behandling under informella samtal en välvillig inställning till hur lagtingets initiativrätt skulle tolkas. Enligt huvudregeln tolkar grundlagsutskottet grundlagen, medan Ålandsdelegationen och vid behov Högsta domstolen tolkar själstyrelselagen, men i det här fallet hänvisas det i grundlagen till självstyrelselagen, som är en speciallag som har företräde framför grundlagen. Av självstyrelselagens lagtext får man intrycket att lagtingets initiativrätt är mycket vidsträckt, men om man går till lagens förarbeten ser man att så är det inte tänkt, istället är initiativrätten rätt så inskränkt.
Grundlagsutskottet begärde utlåtande av fyra sakkunniga professorer, som samtliga var eniga. Lagtinget hade inte behörighet att väcka initiativ av den här typen. Grundlagsutskottet skall inte ta politiska hänsyn utan göra juridiska bedömningar, och det fanns inte utrymme för någon annan tolkning. Det är viktigt för den fortsatta tilltron till utskottet att denna princip hålls i helgd och utskottet har sedan valet haft problem på just denna punkt. Det har röstats i frågor där minoriteten inte haft något stöd av de juridiskt sakkunniga för sin åsikt. Det i sin tur gör att det ställs krav på att Finland borde ha en författningsdomstol. Om det skulle vara till fördel för Ålands del kan diskuteras.
Olyckligt är dock att grundlagsutskottet i det här fallet kom att tolka självstyrelselagen, även om tolkningen säkert var den rätta, eftersom den uppgiften borde vara förbehållen Ålandsdelegationen. Jag vill inte här spekulera i möjligheten att i det här fallet föra grundlagsutskottets tolkning till Hösta domstolen.
Varför var det då inte möjligt att ta detta initiativ när det i självstyrelselagen sägs att ”Lagtinget kan väcka initiativ i frågor som hör till rikets lagstiftningsbehörighet”?
Frågan har fått en utförlig behandling i grundlagsutskottets utlåtande. Där konstateras att lagtingets initiativrätt gäller frågor som är av särskild betydelse för landskapet, men här handlar det om en totalrevision av strafflagens bestämmelser om sexualbrott. Det är första gången det händer att lagtingets initiativ förkastas i riksdagen, och det här initiativet skiljer sig från tidigare genom att det inte innehåller utkast till lagtext, utan bara nämner vissa problemställningar eller åtgärder. Och utskottet säger därför att det liknar den typ av åtgärdsmotion som Ålands riksdagsledamot i likhet med alla andra ledamöter har rätt att väcka.
Lagtexten ger stort utrymme för en vidsträckt tolkning, och jag hade hoppats att eftersom ett enigt lagting anser att frågan är mycket angelägen, så skulle det räckt för att uppfylla kriterierna för vad som är av betydelse för landskapet, men det fick inte stöd av de inkallade sakkunniga.
Åländska frågor är svåra för riksdagen och det är inte ofta ett lagtingsinitiativ gått detta öde till mötes, och det i sin tur var troligen anledningen till att ett misstag begicks. Grundlagsutskottets utlåtande gick till lagutskottet som behandlade initiativet och förslog att det skulle förkastas. Ärendet fanns på dagordningen till plenum, men naturligtvis skulle inte initiativet ”förkastas” utan termen borde ha varit att det ”inte skall tas upp till behandling”. Ärendet avfördes från dagordningen, och går nu tillbaka till lagutskottet för ny behandling. Det kommer på nytt upp i plenum, men då utan behandling och utan möjlighet för ledamöterna att debattera ärendet.
Det är självfallet mycket beklagligt att initiativet inte kommer att behandlas i riksdagen, samtidigt som man kan konstatera riksdagens lagutskott i olika sammanhang lyft fram behovet av en samlad utvärdering av strafflagens bestämmelser om sexualbrott och behovet att justera straffskalorna. Frågan finns också intagen i regeringsprogrammet.
Den slutsats man kan dra av den här övningen är hur viktigt det är att vi här på hemmaplan diskuterar igenom och kommer överens om vilken som är den bästa strategin för att uppnå resultat i olika sakfrågor i riket. Är det lagtinget som skall föra initiativ till riksdagen, är det landskapsregeringen som skall föra fram angelägna ärenden till respektive minister, är det riksdagsledamoten som skall agera genom åtgärdsmotioner eller är det kanske dags att på nytt ha en aftonskola med Finlands regering kring åländska frågor som under förre statsministern Lipponens tid? Oavsett vad svaret är visar det på behovet av nära och täta kontakter mellan de inblandade.
Elisabeth Nauclér
riksdagsledamot
