När mysigheten blev ett ledord
Som flerårig köpman i Mariehamn har jag den senaste tiden kunnat läsa i tidningarna om Ömsens storstilade planer på att riva hela kvarteret inklusive det Boreniuska huset i centrala Mariehamn. Som motivering till rivningen är att huset är i så dåligt skick att det inte finns realistiska möjligheter att renovera det.
Jag är ingen byggnadsingenjör så jag kan inte ha synpunkter på det. Men huset har stått där det står i 90 år och ännu har mej veterligen ingen fått varken tegelstenar eller annat löst material på sig från fastigheten.
Som nybliven hyresgäst i fastigheten kan jag bara konstatera att huset är gammalt och mysigt. Ordet mysigt är ju något som blivit ett ledord nu när Mariehamns gator och torg planeras inför framtiden. Allt ska vara mysigt, från rostiga lyktstolpar till rostiga blomlådor. Stadens genomfarter och gator ska vara mysiga med kullersten och gupp vid varje vägkorsning.
Mitt senast verkstadsbesök kostade 290 euro för byte av stötdämpare på min Volvo men mysigheten har sitt självklara pris för var och en. Helst ska mysfaktorn vara så stor att man väljer bort besöket helt i innerstaden. Ute på Maxingeområdet har man inte ännu insett nödvändigheten av en hög mysfaktor på infarter, parkeringar och blomlådor.
Det som oroar mig mest är att man från stadens politiker och likaledes representanter från näringslivet inte lärt av historien. På 1970-talen drog en enorm rivningsvåg genom Sverige och säkerligen också i Finland. Alla småstäder med tillförsikt och framåtanda skulle riva sina små centrum. Alla mysiga gamla hus och små torg skulle byggas bort.
Nu skulle alla samhällen ha stora Konsum/Domus butiker med ett ännu större parkeringshus som närmsta granne. Stora parkeringshus var status. I dag 50 år senare står dessa betongkolosser mestadels halvtomma och öde och borde i sin tur rivas då det byggts nya köpcentrum utanför städerna. Parkeringshusen och konsumbutikerna står kvar som monument för ingen vill betala för att riva och forsla bort.
Köpcentrumen skulle säkert byggts ändå men då skulle alla gamla centrumkärnor funnits kvar till allmän beskådan och trivsel. I dag står Mariehamn centrum inför samma historiska misstag. Man vill riva och göra nytt. Nytt och fräscht. Modernt, i tiden och inför framtiden. Och framför allt ska det vara mysigt.
Boreniuska huset byggdes för 90 år sedan med den tidens norm som modell. Vem skulle komma på tanken på att riva husen i Gamla Stan i Stockholm för att de är just gamla. Där har man satsat på att renovera och vill man bo eller ha verksamhet där, ja då får man också gå i trappor.
Arkitektens vision med färgglada animationer med prunkade balkonger gav självklart ett bra intryck. Så kommer det kanske att se ut när allt är klart om 4 till 5 år i bästa fall eller kanske 10 år med lite överklaganden på vägen. Under tiden kommer hela Torggatan att vara en byggarbetsplats.
Det kommer att vara byggkranar, betongbilar, buller och damm. Jag vill se de turister som bänkar sig på bästa plats på Café Julius uteservering för att äta en glass eller ta en fika och höra när pålkranarna hammar ner ännu en betongpelare i marken. Inte en utan många.
Inte under en dag utan under en hel sommarsäsong och som fortsätter följande sommar med nästa huskropp.
Fram till i dag har det förekommit ett flertal artiklar om huruvida huset ska få rivas eller inte och i sådant fall när. En ansökan om rivning från Ömsens sida är i alla fall inskickad. Men ännu har det inte vi hyresgäster blivit informerade om hur Ömsen tänker hantera oss alla hyresgäster inom hela kvarteret.
Det finns ett antal butiker stora och små som på ett eller annat sätt blir husvilla. Vart ska vi ta vägen? I kvarteret finns också ett antal kontorsföretag, advokater, bokförare, tandläkare och begravningsbyrå. Vart ska dessa ta vägen eftersom man i sin vision inte ska ha kontor i centrum utan mysiga bostäder med prunkande balkonger och terrasser.
En naturlig utveckling av centrum borde vara att Eriksson Capital först sätter spaden i jorden och bygger upp sin del av centrum så att vi butiker och företag har någonstans i flytta till innan man påbörjar rivningen av Boreniuska huset. På så sätt får man en naturlig kontinuitet av de befintliga verksamheterna.
Våra butiker behöver finnas i absoluta centrum för att kunna fungera, finns det inga lokaler att flytta till, ja då kommer många butiker att tvingas stänga, för gott. Butiker kan inte läggas i malpåse i flera år för att sedan återuppstå när de nya lokalerna väl är inflyttningsklara.
För några år sedan hade jag möjlighet att besöka Southampton i södra England. Där hade man bevarat en stor del av centrums gamla fastigheter och helt enkelt byggt ihop dem med tak mellan husen och på det viset skapat en jättegalleria. Man var inne men ändå ute. Självfallet hade man även byggt nytt men då utnyttjat stora obebyggda ytor för att bygga ihop med den äldre bebyggelsen.
Det skulle vara fullt möjligt att bygga ihop Erikssons nya huskropp med de befintliga husen, Borenius, Magazin, Cityhuset och Zeipels. Stan har ju beslutat att bygga ett tak på torget till ingen nytta. Bygg då ett likadant tak men större på Torggatan och man får en unik Galleria mitt i stan som samtidigt skulle kunna utnyttjas till många olika event.
Här skulle det finns plats till mysiga uteserveringar både i ett och två plan, ute men ändå inne att kunna användas året runt. Byggt för framtiden utan att riva och förändra det gamla för mycket.
Som turist kan man då också få se ett unikt telegrafhus bevarat för all framtid, allt under ett och samma tak.
KRISTER STRANDBERG
KÖPMAN, MARIEHAMN
