När kommer skolan för barn med NPF?
Internationella NPF-dagen firades den 15.3. NPF står för neuropsykiatriska funktionsvariationer/nedsättningar och innefattar bland annat autismspektrumtillstånd, adhd, Tourettes syndrom som olika språkstörningar. För många både barn och vuxna är det en stor utmaning att delta i samhället. För barn är både dagis och skola stora utmaningar då det ofta saknas kunskap bland skolans personal hur man skall anpassa skolans miljö och undervisning för alla barn. Det är inte meningen att barn med NPF skall anpassas in i det ”vanliga” utan det är skolan som skall anpassa sig.
Ålands Autismspektrumförening tillsammans med flera andra har i många år försökt få politiker och kommuner att inse att det behövs en skild skola för många av dessa barn. Alla NPF-barn behöver inte gå i en skild skola utan klarar den vanliga skolan med goda anpassningar men i dag har vi många hemmasittare som inte ens klarar att gå in på skolgården. För snart ett år sedan kom en utredning gjord av Åsub som visade på stora brister i skolans värld och dessa åsikter kom både från lärare som föräldrar och elever. Vad har hänt sedan dess? Inte mycket …
Utbildningsavdelningen har gjort en kartläggning (till) om vad som inte fungerar och sen är det en massa snack men ingen verkstad. Allt detta medan fler barn mår dåligt i skolans värld om de överhuvudtaget går dit.
Ett stort problem är också att det inte finns en skolinspektion. Om något inte fungerar på en arbetsplats kan man anmäla till arbetarskyddsingenjören, det finns diskrimineringsombudsman och det finns ÅMHM man som vuxen kan anmäla till – men det finns inget för barn. Landskapet har inget mandat att kräva åtgärder från skolan då tillsynen ligger på kommunens ansvar men varför skulle kommunen erkänna att de gör fel …
Om vi då äntligen får grundskolan och fungera – vad händer sedan? Stödet i yrkesutbildningen är minimal för NPF-barnen. De flesta ungdomarna inom NPF-spektrumet har inga problem med själva inlärningen och kunskapen men har stora problem med sociala situationer, stora grupper och ljudnivåer. Många av dessa ungdomar avbryter också sin utbildning och blir hemmasittare som så småningom går över till långtidsarbetslösa utan utbildning. I dagens läge är det många familjer som väljer att flytta antingen till Finland eller Sverige för att barnen skall få en utbildning.
Ute i arbetslivet krävs det ofta självständigt arbete, flexibilitet och hög stresstålighet. Inget av dessa passar på en person med utmanande NPF-problematik. Arbetsplatser idag har varken ekonomiska resurser eller kunskap att anställa personer som kanske inte klarar av att arbeta heltid, ofta är sjuka eller behöver mycket handledning. Istället blir dessa personer sjukpensionärer och utanför samhället.
Föräldrarna till baren, ungdomarna och även vuxna får kämpa hårt för att hjälpa sina barn då samhället sviker men även med vardagsproblem som städning och ekonomi. Sjukskrivningarna och utmattningen bland föräldrar med NPF-barn är stor.
KST kopplas ofta in och även där saknas kunskap on NPF-problematiken. Många är de familjer som inte får de stöd de behöver för att kunskapen saknas.
NPF-familjer/-personer är kanske inte en så stor grupp på Åland men det kostar samhället stora pengar i form av sjukskrivningar, arbetslöshet och utanförskap. I Sverige räknar man med att 10–15 procent av befolkningen har NPF varav hälften har en problematik i vardagen. Mottot för Bärkraft Åland är att alla skall kunna blomstra på Åland. Detta är en grupp som för tillfället inte har den möjligheten.
Nu är det valtider och politikerna lovar högt och ljudligt att de skall arbeta med dessa frågor. Jag hoppas att det även fortsätter efter valet för under denna mandatperiod har det inte hänt mycket.
SONJA WINÉ
