DELA

När det känns fel som är rätt!

Vad är det som känns fel när jag läser Nina Fellmans ledare gällande Mariehamns församling och domkapitlet i Borgå stift. Är det bara det att församlingen åter igen skall manglas genom tryckpressarna och personalen känna sig som anställda i ett ifrågasatt företag.
Nej, orsaken till att jag känner olust är att jag instämmer i vad chefredaktör Fellman skriver och ändå har jag kvar känslan att något är fel.
Så fungerar ofta populistiska formuleringar, de liksom lockar oss att nicka instämmande och titta oss omkring i väntan på medhåll: vad bra skrivet …  samtidigt som man känner obehag av att ryggen inte är fri!

Nina Fellman menar i sin ledare att lagens krav på ”bevisning, stringens och konsekvens”, är något helt annat än kyrkans värdesystem och moraluppfattning. Fellman skriver att dessa två krockar.
Här är problemet med Fellmans resonemang.
Kyrkans värdesystem och den västerländska lagstiftningen är inte två olika system utan ett och detsamma. Så har det varit allt sedan antikens kultur mötte den kristna kyrkan med den följden att vetenskap, juridik och medicin inkorporerades och vidareutvecklades i det kristna tänkandet. Till och med administration är ett hellenistiskt arv som den kristna kyrkan förvaltat och vidare förmedlat.
Alltså inte ”två helt olika system” utan samma system, bästa chefredaktör.

Det har konsekvenser.
1) Lagstiftningen som styr vårt samhälle och som bl.a. reglerar förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare grundar sig på kristen etik och är självklart en del av kyrkan. Därför är Fellmans jämförelse med landskapsregeringen riktig och på sin plats. En kyrkans ledare är i vår kyrka en tjänsteman på samma sätt som landskapsregeringens tjänstemän. När det gäller sådana anställningsförhållanden råder gällande lag.
2) Den kristna kyrkans värdes ystem och moraluppfattning är mera vidsträckt än samhällets lagstiftning och påverkar densamma. I detta värdesystem hör ordstäv som ”leva som man lär”. ”ord och handling” hemma. Kyrkans ledare är enligt kyrkans eget värdesystem mer än en tjänsteman, dvs en andlig ledare (så motiveras bl.a. allmänna kyrkoherdeval, stadsdirektören väljs inte vid allmänt folkval). Det andliga ledarskapet och de krav värdesystemet ställer på ett sådant ledarskap, står utanför lagens kompetensområde. Här måste kyrkan själv stå för sitt värdesystem. Det gör man inte i domstol utan i samtal, analys och andlig ledarutbildning.

En kyrka som nöjer sig med bara (1) – är en tjänstemannakyrka i upplösning, en kyrka som snart förlorat allt förtroende.
En kyrka som nöjer sig med bara (2), värdesystem och moral utan konsekvens, förvaltar inte sitt andliga ledarskap utan är en snacksalig gemenskap som kanske tänker rätt men saknar auktoritet. En sådan kyrka saknar verktyg som ställer krav på det andliga ledarskapet. Där verkar vi vara. En kyrka utan auktoritet t.o.m. inom de egna leden.
Kyrkan måste vara både (1) och (2). Ord och handling. Då är den rätt! Då är den radikal!
Då kan det till och med kännas rätt att bryta mot lagen (1), (gömma flyktingar).
Eller kännas fel att följa domslut (2).
Här är kyrkans gamla kurs mot framtiden.
Kent Danielsson
tf. khde i Mariehamn