När det blir tyst…
Distansering eller karantän är jobbigt för många, men för den eller de som är våldsutsatta blir tiden extra svår och lång. Våldet permitteras inte och de redan utsatta blir ännu mera utsatta.
Vi kommer att se en ökning av behovet av barnskydd och skyddshemstjänster, vi ser redan nu en ökning av samtal till kvinnofridslinjen och de här problemen ses ju med en viss fördröjning. Inom barnskyddet vet man, att när det blir tyst, då behöver man lyssna extra noggrant. Det behöver vi alla göra. Den som är utsatt kan ha svårt att ringa eller komma till möten och samtal, och alla berörda myndigheter behöver arbeta mera proaktivt med frågan om våld i nära relationer.
Min förhoppning är att landskapsregeringen har en beredskap att betala för skyddshemstjänster även då dessa behöver ges utanför Åland, då hotbilden är så stor att det ses som bäst att kvinnan, och eventuella barn behöver skyddshemsplats någon annanstans än på Åland. Vi behöver alla vara lite extra uppmärksamma och observanta i dessa Coronatider, och göra allt för att minska våldets konsekvenser.
PERNILLA SÖDERLUND (LIB)
