När de stora elefanterna dansar skall småfolket hålla sig undan
Man har med förvåning tagit del av turbulensen kring de involverades kamp om beslutanderätten i Ömsen, detta av folket ägda försäkringsbolaget. Än så länge.
Hittills har även vi småägare haft möjlighet att göra vår stämma hörd, men det är tydligt att det är en nagel i ögat på storägarna som nu vill tillskansa sig den absoluta bestämmanderätten i försäkringsbolaget. Makt föder önskan om ännu mer makt, och de som äger makt får tydligen aldrig nog. För det åländska samhället är det inte bra när den totala ägande- och beslutanderätten övergår till att handhas av ett fåtal personer, såsom nu håller på att ske. Vi ser hur kostnadsnivån stiger när endast ett fåtal ”marknadsledande” personer äger makt till prissättning och försäljning av varor och tjänster. Pandemin har styrt våra inköp till hemmamarknaden, vilket tyngt den enskilda medborgarens börs, samtidigt som affärsmännen gnuggar händerna av förnöjelse över de stora överskotten i handeln. Att något är fel i prissättningen av varor och tjänster här på Åland inser man när man får betala 75,- euro för ett äppelträd hos den lokala handelsträdgården, samtidigt som ett liknande (samma sort) fruktträd kostar 34,- euro i en handelsträdgård i Österbotten. Observera att samma handelsträdgård i Österbotten även levererat sagda äppelträd till handelsträdgården på Åland.
Vad beträffar Ömsen så ägs det nu av alla försäkringstagare, som fått ta del av försäkringsbolagets överskott årligen, enligt ägandeandel. När elefanterna dansat färdigt, och turbulensen lagt sig, får vi nog förvänta oss höjda försäkringspremier, och utebliven vinstutdelning. Och Ömsen går i graven som ålänningarnas eget försäkringsbolag, då de stora elefanterna tillskansat sig både makten och pengarna, och vi andra får stå där med lång näsa, fördyrade premier och förlorade inkomster.
Jag antar att liksom Ålandsbanken informerat om att man inte är intresserade av småsparare, och helst ser att vi flyttar över våra små tillgångar till någon annan bank , så kommer även Ömsen att agera i samma riktning. Det är ju nämligen samma personer som styr över både bank och försäkringsbolag, och samma personer sitter i alla för Ålands överlevnad viktiga styrelser, där affärsverksamhet bedrivs. Den här utvecklingen är verkligen negativ för ett litet samhälle med drygt 30 000 invånare, där styrkan i vår småskalighet varit ett mångsyssleri där många små företag burit upp samhället, och där många haft fler ben att stå på för att klara sig ekonomiskt även i svåra tider. Både ur ekonomisk och demokratisk synvinkel, och för folkets välmående, är det därför viktigt att ett litet samhälle inte styrs av det fåtal personer som främst ser till egen vinning, utan att beslutanderätten förbehålls ett flertal i samhället bosatta invånare.
RUNA LISA JANSSON
