Några kommentarer till skogsplantsaken
Enligt min åsikt har plantkommittén misslyckats med att granska plantpartierna redan länge.
Följderna är allvarliga och orimliga för skogsägarna som får betala för fel som har hänt. Följderna påverkar hela skogsbrukets lönsamhet och den åländska skogsindustrins förutsättningar att vara verksam på Åland. Misslyckandet av skogsförnyelserna påverkar även landskapsbilden som vem som helst kan se om man bara har öga för skogen.
Skogsägarna tappar sin motivation att avverka, förnya och sköta sin skog om resultaten är dåliga. Det finns många skogsägare som har planterat eller kompletterat om och om igen samma förnyelseytor.
Det finns alltför mycket unga skogar som är uppkomna efter misslyckade planteringar via naturlig förnyelse, vilket oftast betyder att massor av lövträd, det vill säga närmast energivirke, växer i skogen..
Ett stort ansvar har även skogsvårdsföreningen, som aktivt borde följa förnyelseresultaten och ta emot kritiken som har kommit in och utreda alla möjliga saker som påverkar.
Nu har rådjuren och gräset fått ta ansvaret för de dåliga resultaten. Rådjur och gräs är ett problem i skogen, men de har ingenting att göra med rotsnurr. Plantskolan har dock det sista ansvaret. Inte ens RGC-testen (vitalitetstest för plantor) befriar planskolan från ansvaret. Bara några plantor testas, inte hela plantpartiet, och man vet att testen inte är helt pålitliga.
Jag granskade hela odlingskedjan på plantskolan som medlem av plantgruppen tillsatt av landskapsregeringen när det framgick att det finns problem med plantkvaliteten. För det fick jag hjälp av några forskarexperter.
Det finns flera saker som behöver åtgärdas och ägnas uppmärksamhet. Alla parter har haft min skriftliga rapport tillhanda. Det är ytterst viktigt att allt görs på rätt sätt. Av någon anledning tiger de andra parterna som har blivit intervjuade i Nya Åland om alla andra problem som finns och har funnits under flera år och som innebär risker i framtiden. Nu pratar man bara om rotsnurr/rotdeformation.
Direktsådd till odlingsbehållare är en vanligare metod än en omskolningsmetod, trots att det inte är något fel på omskolningsmetoden om man bara gör det på rätt sätt. Det är mera en kostnads- och resursfråga.
Mikrobehållarna bör även vara av rätt typ och ligga vågrätt. Om behållarna inte ligger vågrätt leder det till att plantan inte växer lodrätt mot klumpen vilket ökar risken för rotsnurr samt orsakar att bevattning och gödsling inte sker jämnt. Vid omskolningen hamnar färdigt sneda plantor snett även i en större behållare.
Alla gulnade granar upptagna från skogen hade en rotdeformation enligt forskarrapporten, något som alla verkar vilja glömma. Även alla upptagna tallar från tre olika planteringar hade en ordentlig rotsnurr.
Om vitryskt ursprung för gran kan man säga att det inte har rekommenderats på fastlandet. Det är ett för sydligt ursprung i Finland. Risken för frostskador under vintrarna är för stor.
Det vitryska ursprunget har även större risk för en allvarlig svampsjukdom som kan döda trädet vid vilket skede som helst under trädets omloppstid. Besvärligt med denna svamp är att även lokala träd kan smittas av samma svamp om de ligger nära.
Jag vill även konstatera att ursprunget för granarna vid skogsdöden i Sund, som rapporterades i fjol i Nya Åland, var vitryskt enligt dåvarande skogsvårdsinstruktör Göran Forsgård. Det är möjligt att ursprunget tillsammans med den tillfälliga översvämning som området drabbades av hade något att göra med det att träden dog där. Översvämningen ensam skulle troligen inte ha kunnat orsaka skogsdöden.
Jag varnade landskapsforstmästaren via landskapets skogsförvaltare om det vitryska ursprunget redan för många år sedan under mina tidigare arbetsresor på Åland.
Jag tycker att det inte är professionellt av skogsvårdsföreningen att bara skylla på skogsägarna när ansvaret ligger på föreningen. Förstås bör skogsägarna sköta sina skogar, men skogsägarna kan inte göra något åt plantkvaliteten.
Det finns säkert även dålig plantering här och där. En felaktig plantering kan hindra rotsystemets tillväxt och till och med döda plantor, men den kan orsaka rotsnurr bara vid plantering av barrotsplantor.
Enligt skogsbruksbyråns granskning var till exempel Britta Bergmans plantor i Hammarland planterade på rätt sätt. Gräset var inte heller något problem där. Livskraftiga plantor tål rådjursbetning och gräset bättre än svaga plantor. När det är fråga om bekämpningssystemet mot snytbagge gäller samma sak att den bör utföras på rätt sätt.
Marja-Leena Annala
