Myten om landsortskommunernas överstora administration är ihålig
Myten om att kostnaderna för landsortskommunernas överstora administration skulle utgöra en börda för den ekonomisk utveckling av Åland, har nu spritt sig likt en lögn som om den upprepas tillräckligt många gånger, kan bli en sanning.
Aktörer som annars brukar framhålla fakta och evidens, hemfaller nu åt att med populistiska påståenden underblåsa myten om kostnaden för den överstora kommunstrukturen, utan att ha en egen analys att falla tillbaka på.
Teoretiskt så kan administrationen i landsortskommunerna anses vara överstor. Det lättuggade och populistiska påståendet brukar vara att det inte behövs 15 kommundirektörer. Till saken hör att hela den kommunala administrationen på landsorten och i skärgården består av knappt 80 tjänster. I kalkyler kan man räkna med 77 tjänster. 14 kommundirektörer, 6 förbundsdirektörer och 57 övrig administration.
Kostnaden för dessa administrativa tjänster är högt räknat cirka 6,3 miljoner. Kommuner och kommunförbund inräknade.
En region framträder, som omfattar samtliga landsortskommuner och hela skärgården. En region som nu består av 15 kommuner med mer än 18 000 innevånare.
För att spara in 6,3 miljoner så måste alla administrativa tjänster tas bort från denna region. Jag utgår från att ingen tror att den kommunala servicen för 18 000 innevånare, geografiskt utspridda över hela Åland kan skötas utan någon form av administration.
Den kommunala omsättningen på Åland ligger på mellan 180 – 200 miljoner per år. Drar man bort omsättningen för Mariehamn så återstår cirka 100 miljoner.
Omsättningen per innevånare, 100 miljoner och 18 000 invånare i en tänkt andra kommun, blir cirka 5 500 euro per invånare.
Aktionsgruppen 2021 har antagit att cirka 3 miljoner, 3 procent, kan sparas på en reducerad kommunstruktur. Det är väl en gissning så god som någon. Det innebär att åtminstone hälften av nuvarande tjänster sannolikt behöver behållas i en tänkt andra kommun.
En teoretisk besparing på 3 procent skulle minska omsättningen med 165 euro per invånare och år. Från 5 500 euro till 5 335 euro per år.
Som jämförelse, 1 skatteprocent i Sunds kommun motsvarar cirka 180 euro per innevånare.
I praktiken, om man väljer att genomföra en stor omorganisation av landsorts- och skärgårdskommuner så ligger det i farans riktning att den teoretiska besparingen inte kan räknas hem. Större organisationer har en tendens att skapa egen växtkraft. Jämför KST.
Större kommuner kan också utveckla högre ambitioner, något som små kommuner inte ens kan drömma om. Små kommuner får nöja sig med att tillgodose den lagstadgade servicen så bra det går. Något mer än så, är inte att tänka på.
Det är dags att slå ner myten och stoppa lögnen om att en kommunreform skulle medföra betydande lättnader för den åländska kommunala ekonomin. I bästa fall kan endast marginella besparingar uppnås. Om ens några.
Ett sämre utfall kan bli att inneboende växtkraft och högre ambitioner i en större organisation, leder till mer administration med högre kostnader per innevånare. Hur det blir vet man först efteråt.
Däremot så finns det andra fördelar med en reformerad kommunstruktur. Men det får utvecklas en annan gång.
BENGT HAGSTRÖM
SUND
