Mycket prestige i drogdebatt
Efter föreningen Fri från Narkotikas drogdebatt förra veckan har debatten vaknat till igen och det är bra tycker jag.
Under mitt år som anhörigrådgivare upplevde jag både positiva och negativa förändringar.
Positivt tycker jag att avgiftningsenheten på Grelsby är. Det är en hemtrevlig och ombonad lägenhet där man kan ta emot 3 st klienter samtidigt. En viktig poäng här är att de som jobbar på enheten verkligen borde vara intresserade av vad missbruk är så att klienterna får förtroende för dem. När det gäller missbrukare är det inte lätt att vinna förtroende och jag tror att för att lyckas med avgiftning och fortsatt behandling måste man vara öppen för varje individs mående och även komma ihåg att man inte kan behandla missbrukarna som en enhetlig grupp. Alla är individer med individuella behov.
Även ett telefonnummer, 13000, har skapats för att missbrukare och anhöriga ska kunna ringa dygnet runt. Men d e som hört av sig till mig menar att det finns mycket att förbättra där. Ibland svarar någon som ärligt säger att den inte kan så mycket om missbruk. Om den som ringer har ångest och behöver få tala med någon som verkligen vet vad missbruk innebär, känns det nog inte som någon hjälp just då.
Vad de flesta ungdomar som jag kom i kontakt med under året efterlyste, var ett ställe, en dörr där man kan ringa på och få komma och träffa en förstående människa som genom vanlig medmänsklighet kunde lugna den värsta ångesten.
Jag tror att det är genom att bygga upp ett förtroende som man bättre kan motivera missbrukaren att stanna kvar i vården. Ett huvudproblem och bekymmer idag är att vården kan avbrytas när som helst.
Ett större samarbete mellan alla enheter som jobbar med missbruk efterlyser jag också.
Jag har en känsla av att det gått för mycket prestige i det här med att jobba med missbrukare.
Om ett stort nätverk byggs upp runt missbrukaren med t.ex föräldrar, mor- och farföräldrar, syskon och flick- eller pojkvänner, finns det en större förutsättning att lyckas få missbrukaren drogfri.
Stödet till missbrukarnas anhöriga är otroligt viktigt. Idag finns Fri från Narkotikas anhöriggrupp och FA (Anonyma Familjer) vilka båda är viktiga i sammanhanget. Men ett samarbete med missbrukarvården behövs. Hur märkligt det än låter kan det vara så att missbrukaren har lättare att sluta om de anhöriga får hjälp at återta kontrollen över sina egna liv och finna ny livsglädje.
Slutligen vill jag säga att jag inte är med i styrelsen i föreningen Fri från Narkotika utan bara är en vanlig betalande medlem. Detta betyder att mina åsikter är mina egna och inte FFN:s.
Eva-Maria Widberg (lib)
