DELA

Mottagen av en öppen famn, eller bjuden av en armbåge?

Enligt sakkunniga, inklusive förra finansministern, kommer vi att vara ännu mer beroende av tillväxt och fler skattebetalare, om det nya självstyrelselagen träder i kraft enligt liggande förslag. Om den inte sanktioneras kommer det behovet sannolikt, att vara ännu mer avgörande för vår framtida välfärd och frihet?

En sedelärande Åländsk historia.

För snart 50 år sedan (1971) etablerade det Svenska plastbolaget Habia AB en liten fabrik här på Åland (Godby Plast), en fabrik som egentligen var ämnad för Svenska Gotland.

Anledningen till att den hamnade här i stället för där, kan vi tillskriva några framsynta och gästvänliga ålänningar, som under en seglats råkade möta Habia´s ägare på Svenska Sandhamn. Han var på väg till Gotland i syfte att etablera en fabrik för plasttillverkning, eftersom Svenska staten erbjöd lockande subventioner för etableringar där. De framsynta ålänningarna lyckades övertala den Svenska fabriksägaren, att ta vägen via Åland på sin seglats till Gotland. För att jämföra möjligheterna som erbjöds här för att etablera sin fabrik, mot vad som han erbjöds på Gotland.

Den öppna famnen, dåtidens attityder och regelverk, samt inte minst den lokala hjälpen med att etablera sig här, har idag visat sig vara till utomordentligt ”bra affär” och till extremt stor nytta för Landskapet Åland och dess invånare.

Från några få anställda i dryga 100 kvadratmeters fabriksbyggnad som Godby Plast 1971, till Optinova Ab med över hundratalet anställda i över 5 500 kvadratmeter fabrikslokaler, och ytterligare 2 000 kvadratmeter är under byggnation. Avknoppningar i form av Scantube i Mariehamn (återigen en del av Optinova), Colorant Cromatics i Kroklund, samt ett antal underleverantörer som uppstått och ännu lever ur den etableringen. Dessutom alla miljoner euro som investerats i byggnader, till nytta för våra byggbolag, material handlare och deras anställda.

För att inte tala om de 1 000-tals ålänningar som fått sitt ”dagliga bröd” tillgodosett under dessa 50 år, och de många 100-tals arbetsplatser som fortfarande erbjuds där. Tänk också på alla de ålänningar som hos Optinova Ab, fått en gedigen utbildning och kunnat gå vidare till andra företag. Flera välutbildade tekniker och övrig personal, flertalet före detta och ännu verksamma verkställande direktörer och styrelseordföranden inom åländskt näringsliv hör till de som fostrats där.

Tänk också på de miljontals FIM och euro i skatteintäkter som denna ”lilla” gest i Sandhamn 1970, har genererat till vårt samhälle.

Hade Habia etablerat ett bolag här idag?

Hur skall vi lyckas med en till eller helst flera sådana ”värvningar”?

Vad har vi att erbjuda?

• En 5-årig diskriminering samt krav på finskt medborgarskap innan man har en chans att bli likvärdig med övriga invånare

• Hembygdsrätten – som bland annat diskriminerar nykomlingar på fastighetsmarknaden.

• Näringsrätten – som bland annat hindrar nya företagare från att fritt välja sin styrelse.

• Skattegränsen – med allt vad det innebär i form av kostnader, byråkrati och osäkerhet.

• Tull regelverk som ingen sett slutet på ännu – problematiskt och avskräckande byråkratiskt krångel.

• Begränsad tillgång på arbetskraft – framför allt välutbildad sådan.

• Fördröjande och kostsamma resor för resande personal, samt längre och dyrare godstransporter – extra kännbart för internationellt verksamma företag.

Osäkerhet och byråkratiskt krångel, tillsammans med begränsningar i äganderätten, är de absolut största avskräckande faktorerna för nyetableringar. Ovanstående är ju något som vi inte bör torgföra, om vi vill locka hit etableringar och nya medborgare. Däremot måste vi räkna med att detta kommer upp på ”bordet” så snart någon börjar intressera sig för en eventuell etablering här.

Då måste vi ha bra svar och förslag på hur dessa uppenbara nackdelar minimeras, helst elimineras.

Vad skall vi då marknadsföra och hur, för att locka hit nya invånare och förhoppningsvis ett eller annat nytt Optinova eller något liknande?

Vi har mycket att erbjuda till exempel:

• Livskvalitet

• Lugn och ro

• Mycket korta eller inga köer alls

• Hälsosam och underbar natur – låga värden av luft, ljus och ljud föroreningar

• Gott om utrymme för allehanda friluftsliv – jakt & fiske, skidor & skridskor, golf & båtliv, kanotning & cykling med mera.

• Trygghet – låg brottslighet och bra polisväsende

• Bra sjukvård – lokalt för de flesta åkommor och trygga avtal med stora sjukhus för avancerad sjukvård

• Bra och trygga skolor – med dedikerade lärare som ger världsklassundervisning (PISA). Även hemundervisning

• Bra och trygg barnomsorg

• Flest soltimmar i hela Norden

• Blå himmel och hav

• Attraktivt boende

Det finns fler säljargument. Kort sagt: Vill vi att Åland skall förbli ett välfärdssamhälle av rang, då måste vi också bli fler skattebetalare, betydligt fler än idag. Sannolikt fler än dubbelt så många visar det sig om man jämför med andra mikrosamhällen i världen?

Monaco har endast något fler invånare än oss och klarar sig utmärkt, men de har också helt andra förutsättningar.

Singapore har en yta ungefär lika stor som fasta Åland, men fler än 5 600 000 invånare. Även de klarar sig bra eller snarare ypperligt.

Baserat på de senaste decenniernas befolkningstillväxt takt, skulle det ta mer än 100 år för oss att dubbla vår befolkning, och det tror jag inte vi har tid med?

Bästa förtroendevalda, vad väntar ni på?

Hjälp oss att sätta hjulen i rullning!

”MYCKET OROLIG VÄLJARE”