Mossigt att tänka på betodling
Är sockerbetsodling verkligen rätt väg att gå för det åländska jordbruket? Var kommer hållbarhetstänkandet in?
Vi som minns förra perioden av odling kan berätta att stora konstgödselmängder användes och bekämpningsmedlen yrde runt gårdar och djur när det var som värst. Dessutom har ganska många sockerbetsodlare blivit sjuka och till och med dött och man kan ju misstänka att bekämpningsmedlen har bidragit till detta.
Det var så glädjande att läsa i Nyan den 11 januari om Paf:s satsning på sin otroligt framsynta byggnad och hur man försöker vara så miljövänlig som det bara är möjligt. Det känns mossigt och omedvetet att börja tänka på betodling på Åland igen!
Är hållbarhet bara fina ord som ekar tomt i luften? Något bättre borde nog förespråkarna för denna odling kunna hitta på, det rimmar dåligt med dagens på många andra håll medvetna tänkande!
”TACK FÖR ORDET”
