Moralpanik om drogfrågan
Göte Winé menar att en domstolsförhandling är mer avskräckande än en böteslapp. Okej. Nu är det så här att för några år sedan tillkom en paragraf i den finska narkotikabrottslagstiftningen (kap. 50 § 7). Paragrafen är nämn åtgärdseftergift, vilket betyder att om brottet är ringa eller om den enskilda individen vill ha vård, eller har uppsökt vård, ska inte individen åtalas och fallet ska inte gå till domstol. Men ni vill med andra ord ändra denna paragraf? Eller visste ni inte om den fanns?
Men, eftersom straffbart bruk är en kriminell handling har fortfarande individen en prick i sitt register fem år framöver. Det är tillräckligt avskräckande! Varför är det så provocerande för er att en individ ”bara får 100 euro” i böter? För de som har ett arbete blir böteslappen mycket mer kännbar, om ni inte visste det. Domstolsförhandlingen kan till och med fungera kontraproduktivt, eftersom risken finns att en enskild individ får lite ”street cred” för att ha genomgått en sådan. Det är inte heller någon som skräms för att en domstolsförhandling hägrar. Jag tycker ni faktiskt ska ta reda på lite fakta, istället för att tycka en massa saker som i slutändan kommer kosta samhället en stor drös med pengar, och med ingen önskvärd effekt i slutändan.
Det finns även andra saker vi behöver ta upp för diskussion. Till exempel idén om att åländska polisen behöver mer resurser för att bekämpa narkotika, som Bert Häggblom sa. Enligt polismästare Maria Hoikkala är 2016 ett ”rekordår” avseende narkotikabrottsligheten. Då är statistiken 2016 väldigt lik 2009. Kan ökningen bero på att det ”finns mer droger” på Åland? Nej, det tror jag inte. Ökningen vi ser handlar snarare om en grupp individer som är mer aktiva för tillfället, och som polisen förmodligen har bra kännedom om. Det jag vill säga med det här är att polisen har en bra överblick av var drogerna florerar och vem som är aktiva försäljare. Det är nu sociala och hälsovårdsinsatser som behövs, inte mer polisövervakning. Det kommer inte ge några fantastiska resultat, istället kommer drogerna söka sig till mindre övervakade ställen. För det är så droghandeln fungerar.
Att ni fortfarande också tror att sprututbyten kommer leda till att individer säljer dem på Plattan i Stockholm, det är helt otroligt. I Sverige har missbrukare tillgång till sprutor, så jag förstår inte ens det argumentet. Inte heller kommer fler börja använda sprutor, eftersom det i sig är stigmatiserande att redan kontakta myndigheter för att få dem, och de finns ju redan tillgängliga på apoteket. Hallå?
Vill ni att människor ska sluta använda droger? Se då till att de får allt det stöd de behöver för att sluta, och då behöver man vara lite okonventionell. Säger någon att de behöver utredas för psykisk sjukdom – fixa det då. Kräv inte att de ska va drogfria i ett halvår före i många månader. Vill folk börja på substitutionsprogrammet – låt dom gör det då. Kräv inte först att de behöver ha ett misslyckat ”avgiftningsförsök” före som bara bidrar till mer lidande och så vidare.
Emelie Holmström
Socionom
