DELA

Missnöjd personal vid Ålands Radio inget unikt

För ett antal år sedan satt jag ett par år som ledamot i Ålands Radios styrelse. Redan då var personalen missnöjda med styrelsen och dess insatser. Så dagens situation är på inget sätt unik.

Vid något tillfälle hade jag synpunkter på något radioprograms innehåll, och då blev jag genast tillsagd att styrelsen absolut inte fick lägga sig i programverksamheten. Styrelsens uppgift var att handha administration och liknande, samt att se till att politikerna försåg radion med tillräckliga resurser för att verksamheten skulle fungera.

Tyvärr misslyckades vi i våra förhandlingar med landskapsregeringen i fråga om ”tillräckliga resurser”, varvid Radions personal gick ut i en vild strejk. Om jag inte minns fel så var det samma dag radion skulle direktsända en remissdebatt från lagtinget. Så i stället för remissdebatten så fick radiolyssnarna i stället lyssna till sorgemusik, ibland avbrutet med ett meddelande om att personalen gått i strejk. Huruvida händelsen gjorde politikerna mer villiga att utöka Radions resurser undandrar sig min bedömning. För min egen del drog jag den slutsatsen av händelsen att jag inte hade något positivt att tillföra radioverksamheten, och jag ställde därför inte upp för omval vid bolagsstämman. Men jag kan notera att Radions personal fortsättningsvis inte är nöjda med sin styrelse, trots att de flesta medlemmarna bytts ut, undan för undan. Så vad är då problemet?

Det är inte ens fel när två träter, sägs det. Men jag är rädd för att hur många ”förbrödringsmöten” man än har mellan styrelse och personal, så kommer man inte varandra närmare. Dels därför att personalen inte vill se och acceptera den sits styrelsen sitter i, dels för att styrelsen önskar driva Radion som ett bolag, där bolagsägarnas önskemål och visioner också skall tillgodoses, precis som i andra bolag.

Kanske borde man ändra bolagsformen för radion, och i stället låta den vara en helt vanlig avdelning under landskapsregeringen? Och få finna sig i att landskapsregeringen besluter om det mesta. Nu hör jag redan vilda protester över förslaget, med hänvisning till att radion skall vara en oberoende informationskanal, utan risk för politiska påtryckningar. Men så länge som lagtinget besluter om resurstilldelningen till Radion, och då Radion inte har någon annan inkomstkälla av väsentlig betydelse, så kan jag inte se att Radion ens i dag kan fungera som ett fristående bolag med oändliga möjligheter att bedriva radioverksamhet i enlighet med programledningens önskan.

Runa Lisa Jansson