Misshandel är så mycket mer
Vi vill i den här insändaren ”ta kål” på en myt om att misshandel (våld i närstående relation) måste bestå i fysiskt våld så som knytnävsslag i ansiktet och blåmärken som prydligt och tydligt visar vad som har hänt, då det kan bestå i så mycket, mycket mer som inte syns.
Att bli omkringknuffad i ett rum fullt med möbler, som ”far och flyger” omkring (ger visserligen blåmärken men de går att dölja med kläder), att bli hotad till livet med stryptag, att bara få en kniv viftad framför sig, att få ett skjutvapen riktat mot sig, att få en höjd knytnäve riktad mot sitt ansikte men som sen slår i väggen istället, att få saker kastade emot sig som går i kras då de landar mot vägg eller golv, att bli fasthållen mot sin vilja då man vill gå därifrån och få orden ”jag ska döda dig” hotfullt viskat i sitt öra, även andra hotelser.
Därtill att bli psykad och förödmjukad och få höra alla tänkbara kränkande ord och beskyllningar så som: du är en idiot, du är en hora, ett luder, har du knullat med din chef, din gårdskarl, din jurist, ja listan kan göras lång.
Försök att sätt er in i dessa situationer så förstår ni kanske RÄDSLAN man känner för att ens gemensamma barn som tyvärr oftast har varit tvungna att bevittna dessa händelser, ska bli utsatta för fortsatt våld, psykiskt som fysiskt, vid umgängestillfällen med den våldsamma partnern.
Och som att det inte räcker med att ha blivit kränkt i sitt eget hem, så fortsätter kränkningarna (om man nu kommer så långt att man vågar göra en polisanmälan) i tingsrätten, då den åtalades jurist/ advokat förringar det du har blivit utsatt för, försöker att skuldbelägga dig (den våldsutsatta), att få höra en helt annan version av vad som hänt än den sanna, att man ännu en gång måste få uppleva dessa kränkningar.
Har man sen oturen att bo i en kommun med socialsekreterare som inte tycks inse allvaret av vad våld i närstående relationer innebär och inte ens ids göra (bedömer att det inte är nödvändigt att göra) utredningar av barnskyddsanmälningar, trots att barnen har berättat vad de sett och upplevt för annan kompetent och anmälningspliktig personal inom vården, som gjort barnskyddsanmälan, även barnskyddsanmälan från polismyndigheterna, som hör till då det är barn med i bilden.
Detta står i boken: Barnskyddslag (417/2007) Tillämpningsguide av Sirpa Taskinen.
%u2022 Huvudregeln är att en utredning alltid inleds.
%u2022 Utredningen kan lämnas ogjord endast om barnet t.ex. redan är klient inom barnskyddet eller om det tydligt är fråga om ett försök att göra förtret eller annan obefogad anmälan.
%u2022 Tröskeln för att inleda en utredning borde hållas låg och endast i uppenbart obefogade anmälningar kan lämnas outredda.
%u2022 Socialarbetarens avgörande om att inleda utredningsarbetet eller låta bli att göra en utredning kan inte överklagas.
%u2022 Om man avstår från en utredning ska ll det motiveras.
Enligt artikel 3 i FN:s konvention om barns rättigheter skall barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ.
Statisk fakta: att vart tionde barn i Sverige någon gång har upplevt våld och vart tjugonde barn upplever våld ofta. (SOU 2001:72).
Det här kommer Föreningen PusselFamiljen att göra under våren 2009:
Informera om och uppmärksamma problematiken av vad ”våld i närstående relationer” kan ställa till med och vad man kan göra för att minska familjevåldet, som alltså inte enbart drabbar den ena föräldern utan även barnen.
Föreningen finns också till för stöd.
Men framför allt efterlyser föreningen ett centraliserat socialkontor för att säkerställa lika behandling för alla invånare på Åland.
Misshandel innefattar så mycket mer än synliga blåmärken, de bleknar dessutom efter någon vecka. Oron för barnen och de osynliga såren som sätter sig i själen är det värre med, de ärren sitter kvar för lång tid framöver, om de alls går bort.
Styrelsen för föreningen PusselFamiljen r.f.
