Mises förvaltning har misskött sitt uppdrag
Detta är en replik till C Lönngrens insändare. Även jag vill lyfta EU-domslutet av den 30.3.2017 i mål C-335/16. Konklusionen i detta är:
”Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjätte avdelningen) följande: /…/ Det ankommer emellertid på den hänskjutande domstolen att, mot bakgrund av de faktiska och rättsliga omständigheterna i målet, kontrollera om inte detta medför att vissa ”innehavare” påförs uppenbart oproportionerliga kostnader i förhållande till mängden avfall eller till det slags avfall som de kan producera. Vid denna kontroll kan den nationella domstolen bland annat beakta kriterier rörande typen av fastighet som kunden besitter, fastighetens yta och användning, ”innehavarens” kapacitet att producera avfall, de tillhandahållna behållarnas volym liksom hur ofta uppsamling sker, eftersom dessa parametrar direkt kan påverka storleken på kostnaden för hanteringen av avfall.”
Jag anser därför att Mises förvaltning grovt misskött sitt uppdrag, eftersom avfallstömning uppenbart upphandlats utan att man informerat sig om vilka volymer hushåll av olika typ/storlek producerar eller hur kort/långt tömningsintervall hushållen önskar. Istället har man uppfunnit en schablon, som säkert stämmer för vissa men definitivt inte för alla. Den slår och kommer att fortsätta att slå hårt mot hushåll som är små, hushåll som har låga/mycket låga inkomster och hushåll med den minsta mängden avfall.
Mises taxa bör vara sådan att kostnaden för hämtning/hantering fördelas enligt faktiskt behov, så att den som sköter sig bäst ”belönas” mest, men Mise väljer att sparka på den som redan ligger. I underlaget inför styrelsemötet den säger man sig gå hushållen till mötes genom att införa en möjlighet till längre tömningsintervall om det finns en egen kompost, men samtidigt begränsar man detta till att gälla endast 1-personshushåll. Att dra gränsen vid en PERSON är ett direkt hån mot alla oss som redan i årtionden bemödat oss om att producerar så lite avfall som möjligt! Det är INTE antalet personer som bor i ett hushåll som avgör avfallsmängden, det är levnadsomständigheterna och -sättet som gör det!
Och vadan den föreslagna handläggningsavgiften på 50 euro för glesare intervall hela året och inte bara vinterhalvåret? Varför kräver det ena handläggning men inte det andra? Även detta är en stövel i ansiktet på alla oss som i decennier komposterat hemma, i en för länge sedan inspekterad och godkänd kompostbehållare. Det som dessutom gör det hela direkt skrattretande är att man från Mises sida som grädde på moset försöker skuldbelägga de hushåll som komposterar själva, genom att hävda att de inte bidrar till det cirkulära systemet om de inte – mot betalning! – ger bort sitt bioavfall till en biogasanläggning som inte ens existerar. Mises avgiftssättning behöver lyftas till högre instans för granskning, eftersom det ter sig ogörligt att få till stånd en förändring den enkla vägen.
Kan det för övrigt äga sin riktighet att avfallstömningen inte skulle kunna finansieras via beskattning? Ur domslutet ovan framgår även: ”På unionsrättens nuvarande stadium finns det inte några bestämmelser som antagits med stöd av artikel 192 FEUF, genom vilka medlemsstaterna förpliktas att använda sig av en exakt metod för finansieringen av kostnaden för bortskaffande av kommunalt avfall. Den berörda medlemsstaten kan således fritt välja om denna finansiering ska säkerställas genom en skatt, en avgift eller på något annat sätt.” Jag har inte lyckats hitta något i vår nationella lagstiftning som motsäger den möjligheten.
NINA BACKLUND
