Minska kvoten och försvara vårjakten i EU-domstolen
Ålands regering måste vara beredd att försvara vårfågeljakten i EU-domstolen om det behövs.
Oklara politiska förslag om tillfälliga uppehåll blir i regel snabbt permanenta och ett bestående jaktstopp skulle förgöra en del av det åländska folkets identitet som ett tusenårigt skärgårdsfolk som i alla tider har levt i och av havet.
Den åländska jakten ryms inom fågeldirektivets undantagsmöjligheter med god säkerhetsmarginal. Då den jaktbara kvoten uppgår till mindre än en procent av ejderstammens naturliga dödlighet uppfyller vi kravet på att jakten ska bedrivas i liten skala. Minskar stammen minskar vi ju också den jaktbara kvoten i motsvarande grad.
För precis som Jens Harberg förtjänstfullt visar i insändaren ”Låt oss ha kvar vårjakten på Guding” i Nya Åland den 23 mars 2016, varierar stammens storlek naturligt över tid och jaktpolitiken bör därför inte kastas om efter varje liten förändring i populationen.
År 2016 fälldes så lite som 2 400 ejderhanar av en total kvot om totalt 3 800 fåglar. Den totala stammen uppgår till nästan 1 000 000 fåglar. Samtidigt fäller den åländska jägarkåren årligen över 5 000 mårdhundar och 700 minkar enligt regeringens beslut ”Riktlinjer för beviljande av tillstånd till jakt på ejder under tiden 1.5-20.5.2016.”
Dagens viltvårdande insatser överväger således med råge jaktens eventuella negativa inverkan på ejderstammen, något som EU-kommissionen själv uttryckt att man måste beakta.
När Lissabonfördraget antogs stärkes kravet på att EU ska beakta medlemsstaternas nationella särarter. I artikel 4 i fördraget om Europeiska unionen stadgas: ”Unionen ska respektera medlemsstaternas likhet inför fördragen samt deras nationella identitet, som kommer till uttryck i deras politiska och konstitutionella grundstrukturer, inbegripet det lokala och regionala självstyret.”
Den åländska vårfågeljakten är just ett sådant nationellt karaktärsdrag som bottnar i vår tusenåriga historia som ö-folk.
Vidare stadgas i artikel 5 att ”enligt proportionalitetsprincipen ska unionens åtgärder till innehåll och form inte gå utöver vad som är nödvändigt för att nå målen i fördragen.” Kan kommissionen verkligen mena att den småskaliga åländska vårjakten på ett proportionellt sätt äventyrar fågeldirektivets syfte?
Särskilt när den i sin ytterst begränsade och välavvägda form är en tydlig förutsättning för de betydande viltvårdande insatser som sannerligen främjar direktivets syfte?
Istället för att ge efter för EU-kommissionens maktpolitik och slutligt avskaffa vårjakten, bör regeringen med fötterna stadigt förankrade på våra åländska klippor avvisa kommissionens orimliga tolkning från Bryssels betongkvarter och omedelbart fatta beslut om årets vårjakt. För att ytterligare betona att vi flexibelt anpassar jakten efter stammens utveckling bör givetvis kvoten minskas.
Det är beklagligt att EU väljer att inte tolka fågeldirektivet enligt sina egna grundläggande principer. Att kommissionen väljer att ta strid för en försvinnande liten andel av de åländska gudingarna riskerar att bli direkt kontraproduktivt. Om inte kommissionen lyckas ta det till sig, ska vi visa det svart på vitt i EU-domstolen.
Axel Jonsson
Brage Eklund
Ålands Framtids lagtingsgrupp
