Minska behov av avbytare genom investeringsstöd
Under vårvintern detta år fick jag tillsammans med min goda vän Yvonne Rubey möjlighet att pröva på hur det är att arbeta som avbytare. Jag vill tacka alla bönder och avbytare som med vänlighet och tålamod tog emot oss och delade med sig av sina erfarenheter. Det var givande och roligt.
Avbytarjobbet är tungt, ansvarsfullt och omväxlande. De avbytare jag träffade var genuint intresserade av djur och tog sitt arbete på stort allvar. En viktig del av mitt pryande utgjordes av diskussionerna med djurägarna och deras syn på djurhållningens framtida möjligheter på Åland.
Efter den egentliga pryotiden har jag dessutom besökt ett par gårdar tillsammans med mina kollegor i lagtingsgruppen Carina Aaltonen och Camilla Gunell. Vi har också diskuterat frågor i anslutning till avbytarverksamheten med ledande avbytaren Anette Louman. Dessa erfarenheter har alla varit betydelsefulla och när landskapsregeringen nu tänker ändra på systemet vill jag komma med några principiella synpunkter.
Regeringens målsättning är att spara på kostnaderna för avbytarverksamheten. Ett i och för sig bra mål för att minska offentlig sektors utgifter. Min och socialdemokraternas inställning är dock att man bör tänka lite längre. Om man sparar enbart med syftet att skära i offentlig sektors kostnader riskerar man lätt att, som det ofta sägs i politiken, kasta ut barnet med badvattnet.
I stället bör man överväga en omstrukturering som skulle innebära att behovet av avbytare minskar. Exempel på hur det kan göras i praktiken finns. I första hand tänker jag nu på mjölkbönderna. För mjölkböndernas del bör man överväga att koppla ett minskat behov av avbytare med investering -stöd för byggande av större och tekniskt moderna ladugårdar som dessutom garanterar att korna kan röra sig fritt och gå ute när de så vill.
Med tillräckligt stora besättningar kan mjölkbönderna anställa lantbruksarbetare och behovet av avbytare minimeras. Målet med investeringsstödet borde vara att helt eliminera rätten till årsledighetsdagar . Istället borde målet med avbytarverksamheten vara att fungera enbart som vikarier vid sjukdom, vårdledighet och liknande.
Med andra ord ska man koppla investeringsstödet till behovet av avbytare.
Investeringen och stödet bör resultera i fast anställda lantbruksarbetare och rätten till årsledighet upphör. Från samhällets sida är det klokare att stöda investeringar och minska driftsutgifterna för lantbruket. Ur bonden synvinkel är det konkurrensmässigt nödvändigt med större och modernare anläggningar. Fast anställning för dem som vill arbeta inom lantbruket är viktig och innebär större driftssäkerhet för ägaren. Ur djurens synvinkel är det bra med mera ekologiska och etiskt sunda livsvillkor.
Ur avbytarnas synvinkel är det kanske inte så stor skillnad vilket system man väljer. Allt som gör deras arbete fysiskt lättare och säkrare, vilket moderna ladugård givetvis gör, torde dock bidra till att göra det mera sannolikt att en avbytare uppnår sin pensionsålder. Dagens arbetsvillkor är i många fall för hårda för att någon skall orka vara avbytare en lång tid. Långa resor, tidiga och sena arbetstider samt blygsam förtjänst bidrar givetvis till att göra arbetet mindre attraktivt.
Barbro Sundback (S)
