Mina personliga reflektioner kring valet
I de första kommentarerna kunde man läsa att ÅD fick ett mandat, och att det väl var det enda som hände. Och att det kom in en flyktingkritiker (även om endast YLE använde det begreppet) i lagtinget.
Jag vill passa på att tacka för det stöd vi fick. Vi annonserar som bekant inte.
Senare kunde man även läsa att Obs fick tre mandat, och de buntades ihop med ÅD. Göran Djupsund analyserade (liksom jag på valkvällen) att det även finns enskilda personer i andra partier (plural) som ligger nära ÅD. Förändringarna blev större än man såg och ville /vågade tro.
Jag har själv noterat att även om mandatfördelningen inte ändrade så mycket, så ändrade röstunderlaget dramatiskt för några personer.
Roger Jansson, som föll ut ur lagtinget, sade att hälften av de han mötte var oroade inför flyktingmottagningen. I samband ”debatten” inför den enhälliga omröstningen för att ta emot flyktingar till Mariehamn i våras sade han att Mariehamn borde / kunde ta emot dubbelt fler.
Ni kan säkert ana er till att jag möter en ännu större andel, då man direkt kan diskutera sakerna med mig.
Igge Holmberg, som ju skrev att flyktingfrågan skulle bli en icke-fråga föll från 267 röster till 73 och var en röst från att falla ur lagtinget. Flyktingarna blev kanske en Igge-fråga?
Barbro Sundback, som också sitter i socialnämnden i Mariehamn minskade sitt röstetalet och kunde inte behålla sin plats.
Jörgen Petterson, som debatterat mot mig personligen, tappade från att ha varit etta inom Centern med 335 röster senast till 179 i detta val och kunde med med nöd och näppe behålla sin plats i lagtinget.
Erik Schütten (ÅF) var en annan som hade förmånen att skriva en gästledare i Nyan. Inte vackra ord om ÅD. Det gav honom 20 röster i valet som tröst i alla fall.
Anders Eriksson var en annan en mångårig lagtingsledamot, som inte lyckades förnya förtroendet. I sin egen analys på Facebook misstänkte han att hans vackra ord för att få till stöd en ny begravningsplats kunde ha kostat honom röster. Det är möjligt att väljarna övertolkade honom. Hur som helst så sjönk hans röster från 335 till 135.
Men media fortsatte med en dåres envishet att säga att det inte fanns så stora skiljelinjer mellan partierna, men å andra sidan att valet var mer spännande än på länge.
Det betydde kanske ändå att flyktingfrågan rörde om en hel del i lagtinget. Antagligen mer än kommunfrågan eller ”debatten” om ”världens bästa vardag” eller ”budget i balans”.
Det blev högsta valdeltagandet någonsin (70,3 procent). En seger för åländsk demokrati.
Men fortfarande skriver radion om regeringsförhandlingarna:
– Jag tycker det var ett smart sätt att förhandla med ett frågeformulär om de stora frågorna som i vårt fall ekonomin, självstyrelsen, näringslivet, utvecklingen av socialvården, utbildningen och miljöfrågor, men också hur man ser på samarbetet, säger Katrin Sjögren.
Kanske formuläret ändå borde ha haft ytterligare en fråga? Så att lantrådet inte hittar överraskningar efter regeringsbildningen?
Att ta med två förlorare i en ny regering kan ju hur som helst inte ses som en seger för åländsk demokrati i alla fall.
Stephan Toivonen, Ålands demokrati ubv
