Min strukturreform
Strukturerna för den åländska samhällsservicen har under alla år förbättras och anpassats efter rådande tider och efter folkviljan. Lågstadieskolorna i kommunerna har blivit större och färre, kommunerna samarbetar inom högstadieskolorna, barn- och äldreomsorg är en kommunal skyldighet som har förbättras i en takt som innevånarna kräver, sjukvården har överförts från kommunerna till landskapet, barnskyddet, missbrukarvården och handikappservicen har sedan lång tid blivit en kommunal skyldighet, avloppsreningen köps av en del kommuner från Mariehamns stad, brandmyndigheterna sköts till stor del gemensamt och så vidare.
Så här borde strukturerna för samhället ändras steg för steg i takt med folkets vilja och i takt med tiden, precis som vi alltid gjort.
Tyvärr så hindrar nu den nyss antagna kommunstrukturlagen en del av denna utveckling. Lagen är så uppbyggd att om en kommun är emot ett samgående gällande norra Åland, södra Åland och skärgården så kommer inga andra samgåenden att tillåtas.
Jag tycker att vi bör ändra strukturerna steg för steg i enlighet med folkviljan i respektive kommun.
Jag tycker att Finström och Geta kunde gå ihop till en kommun, likaså Lemland och Lumparland. Logiskt skulle också vara att Sottunga och Kökar går samman, likaså Brändö och Kumlinge. För att nämna några exempel.
Dessutom ska KST skötas av en aktör för hela Åland det vill säga av Ålands omsorgsförbund innehållande bland annat barnskyddet, missbrukarvården och handikappservicen.
Finansieringen av Ålands omsorgsförbunds nuvarande verksamhet samt KST bör vara solidarisk i enlighet med innevånarantalet och eventuellt en del av skattekraften.
Sedan anser jag att institutionsvården, cirka 30–40 klienter, bör överföras från kommunerna till ÅHS med motivering att dessa klienter ofta behöver sjukvård och nästan alltid en kombination av sjukvård och omsorg. Övrig äldreomsorg bör kvarstå och förbättras i respektive kommuner.
RUNAR KARLSSON (C)
LAGTINGSLEDAMOT
