DELA

Miljöperspektiv med känslor och troende

Jan Grönstrand häpnas över kraven på kontinuerlig kvalitetskontroll av fiskdiesel. Grönstrand tycker också att Mariehamns stad skulle ha bidragit till ”de dyra tester man ville ha”. Ett sådant initiativ hade sannolikt kunnat betraktas som ett försök att snedvrida marknaden till fördel för en av anbudsgivarna, vilket inte kan accepteras av hänsyn till både etik och upphandlingsregler.

Möjligen skulle landskapsregeringen initialt ha kunnat ge utvecklingsbidrag till fiskdieselprojektets kvalitetskontroll, men den kontinuerliga kontrollen måste producenten själv stå för.

Grönstrand påpekar också helt riktigt att EU:s mest strikta miljönormer inte var aktuella när bussupphandlingen gjordes. Samtidigt sattes med EU 4-normen ändå en undre gräns för att utesluta att de mest förorenande äldsta fordonen kom till användning. Kanske skulle strängare krav ha gjort det svårare för lokala företag att delta i anbudsgivningen. Bäst hade naturligtvis varit naturgasdrivna bussar – tystgående och utan illaluktande avgaser. Men för sådan trafik fanns varken bussar eller infrastruktur på Åland.

Grönstrand menar vidare att fordonens inbyggda system, som varnar om avgaserna överskrider tillåtna halter, skulle kunna användas för att kvalitetskontrollera fiskdieseln. Man skall kanske inte lita alltför blint på den kontrollen. Det går bra att köra vidare med varningslampan lysande.

Mycket av de övriga miljöproblem som Grönstrand tar upp är på sin plats. Möjligen kan man komplettera med att lokal produktion inte automatiskt innebär miljöanpassad produktion och att transportdelen ofta är ganska marginell i en produkts fullständiga livscykelanalys.

Klimat- och miljöfrågorna är ytterst komplicerade och i avvaktan på bättre kunskap om sambanden i naturen, styrs både debatt och även åtgärder många gånger av starka känslor och troende. Koldioxid är inte det enda miljöproblemet – varken globalt eller lokalt. I stadsmiljö är andra utsläpp från avgasrör mera viktiga än koldioxid. Lokal produktion är inte självklart miljöanpassad produktion. För miljöanpassad destruktion av avfall krävs förutom avancerad utrustning även ett kontinuerligt flöde av tillräckliga avfallsmängder liksom också tillräckliga kompetenta resurser för uppföljning och kontroll m.m. – krav som kan vara svåra att leva upp till i ett litet samhälle.

För att krångla till saken ytterligare har den offentliga sektorn därtill att följa bestämda regler för upphandling av tjänster. Det är inte bra, när man inom regeringskretsar blundar för gällande krav på etik och formalia för att istället låta sig styras av känslor och önsketänkande.

Jan Westerberg