Mikrofonanvändandets vara eller icke vara
På Åland har vi ett rikt teater- och musikliv och många begåvade talanger på dessa områden, som skådespelare, sångare, och musiker etc. Så många att vara stolta över.
I vår kommer åtminstone en stor teaterproduktion att ges, William Shakespeares ”En midsommarnattsdröm”, av Mariehamns teaterförening. Men kommer ni att använda mikrofoner under föreställningen?
Vi som hör dåligt vill helst att den teknik som finns används. Via mikrofoner går ljudet ut till högtalare och till den t-slinga som finns i stadshusets festsal. Via den slingan kan vi som använder hörapparater få ljudet direkt till våra apparater, (om man har det programmet i sin apparat, vilket de flesta har). Men det förutsätter att mikrofon används. Sitter man långt bak, har ljudet från scenen lång väg innan det når besökarens öron, oavsett hur bra man hör. Här är bruket av mikrofoner och högtalare av stor betydelse.
I ”Djungelboken” och ”Mina två halva liv” användes mikrofoner under föreställningarna. I föreställningarna ”Alice i Underlandet och ”Stora stygga vargen” användes inte mikrofoner. Skillnaderna är stora för oss i publiken. I de två förstnämnda var det lätt att hänga med i handlingen. I de två andra var det betydligt svårare, speciellt i ”Stora stygga vargen” t.o.m. på första raden. Det hade gjort skillnad om man hade använt mikrofon.
Jag förstår vikten av att lära sig att kunna använda sin röst så att den hörs långt och tydligt på scenen. Men ibland räcker det inte med bara rösten. Då behöver man hjälp för att höras. Det är olika tekniker att jobba med och utan mikrofoner. Ju större lokal, desto viktigare är det att använda mikrofon.
Det finns de som menar att deras röster är så starka och bärande att de inte tycker att de behöver använda mikrofon. ”Jag talar/sjunger högt och tydligt så hörs det nog bra, så någon mikrofon behövs väl inte?” är inte en helt ovanlig kommentar, men det stämmer det verkligen? Det här är kanske vanligare bland dem som ska hålla en föreläsning eller ska föra ordet på något möte.
Men det är inte alla röster som har den bärighet som räcker hela vägen från scenen till den sista raden i salongen. Man hör och uppfattar röster på olika sätt, mycket beroende på hur man hör. Olika röster är olika lätta att uppfatta.
Det är här som mikrofoner och hörhjälpmedel kommer in i bilden. Med hörapparater kan vi, som har hörselnedsättningar av olika grad, få hjälp att höra det vi annars inte skulle höra eller i alla fall höra bättre i olika situationer.
Tekniken har utvecklats enormt och man ska inte störa sig på ”stora mikrofoner” och ifrågasätta användandet av mikrofoner som någon gjorde i samband med ”Mina två halva liv”. Även mikrofoner utvecklas. Det viktiga är att både publiken får en fin kulturupplevelse och att skådespelarna tycker att det är roligt att uppträda.
Jag hoppas verkligen att den kommande föreställningen av Shakespeares ”En midsommarnattsdröm” och andra kommande föreställningar som det nu övas på och ska sättas upp använder mikrofoner så att alla kan njuta av dem.
Vi vill alla kunna ta del av det rika kulturutbud som finns .Då är det viktigt att de som sätter upp dessa föreställningar även tänker på publiken.
Vi är rätt många på Åland som hör lite dåligt, man brukar räkna med att ca 10-15 % har någon form av hörselnedsättning. Jag tror att ganska många av dessa gärna skulle vilja se och höra våra talangfulla skådespelare och sångare på de åländska scenerna.
PIA GRÜSSNER
ORDFÖRANDE ÅLANDS HÖRSELFÖRENING
