DELA

Mera öppenhet, tack!

I lagtinget debatterar man förslaget till offentlighet och jag slås igen av hur man bakom de vackra orden i lagförslaget hellre söker begränsa offentligheten än att utöka denna. Offentligheten, denna princip, som är grundbulten i vår nordiska demokrati, är något man vill begränsa – Varför?

Offentlighetspricipen är en hörnsten i vår demokrati. Den innebär att journalister och medborgare har rätt till information om den offentliga verksamheten. Möjligheten att granska makten på det sättet är en förutsättning för ansvarsutkrävande och detta ansvarsutkrävande är en förutsättning för en fungerande demokrati. Offentligheten stärker rättssäkerheten genom att förebygga offentlig korruption och resursslöseri.Allmänhetens förtroende för makten bygger på öppenhet. I slutna rum frodas slöseri, nepotism och korruption.Principen är enkel: Är det offentliga medel som hanteras eller offentligt utövande av makt så skall man sträva till största möjliga öppenhet. Det skall helt enkelt inte vara så att man skall kunna, vilket bevisligen har hänt, dölja hur offentliga medel hanteras, genom att starta offentligt ägda aktiebolag.

Som det är nu, på Åland, kan uppenbarligen ett offentligt ägt bolag, med hänvisning till att man är aktiebolag, obstruera och blankt vägra att lämna ut material som visar på oegentligheter så länge att det inte längre går att överklaga felaktiga beslut. Är detta rimligt?

I debatten har man nu pratat om separat lagstiftning för offentligt ägda aktiebolag. Varför det? Vad är avsikten? Vad har man att dölja? Lagförslag 8/2020-2021 motiverar inte detta behov av en separat lagstiftning.

I Sverige lagstiftade man om detta redan för 25 år sedan (1995) att offentligt ägda bolag skulle omfattas av samma offentlighet som gäller för myndigheter. Detta regleras av tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen. Varför kan vi inte göra likadant?

Varför fungerar det i Sverige att ha en enhetlig lagstiftning? Med det inte sagt att svenska kommuner och offentligt ägda bolag skulle vara primus i klassen då det gäller öppenhet. Visst finns det problem där, men lagstiftningen är tydlig. Ett elegant sätt att lösa problematiken är annars att göra som Professor

Olli Mäenpää föreslår: Att lagen föreskriver att offentlighetskraven skall ingå i ägardirektiven.

Vad är man rädd för? Varför vägrar majoriteten av de åländska kommunerna att publicera beslutsunderlag före besluten är fattade? Det är litet sent då! Varför inte uppmuntra till en öppen debatt genom att publicera och motivera i förhand? Här skall de kommuner som valt öppenhet, bland dem Mariehamn, Lemland och Lumparland, ha en eloge. Dags att andra kommuner följer efter?

ANDERS GUSTAFSSON