Medborgarinitiativ till Mariehamns stad
Mariehamns stad är, även om man inte innehar majoriteten av aktierna i Ålands Industrihus Ab (ÅIH), en så betydande delägare att bolagets finanser också har en direkt avgörande betydelse för stadens kapacitet att tillhandahålla tjänster för kommunborna, för stadens finansiella läge och ytterst för stadens image gentemot sina innevånare.
Landskapet har formulerat sin ägarpolicy i ett dokument som varken daterats eller signerats men tekniskt kan spåras till maj 2007. Man läser den och tänker: vad är detta? Om det inte vore för diverse excentriteter skulle detta vara den värsta såpan sedan Flauberts ”Madame Bovary” men tyvärr inte lika väl formulerad.
Under den pretentiösa titeln ”Landskapsregeringens principer i fråga om aktiebolag där landskapet har ett väsentligt intresse”, finns vare sig principer eller något som överensstämmer med verkligheten. Det minst antastliga och remarkabla: aktstycket är utspätt till en oläslig konstruktion bestående av citat från diverse lagstiftning, common sense-formuleringar och plattityder. Det avvikande är ett par, närmare bestämt tre, intressanta kuriositeter: klokt nog med beaktande av vad senare inträffat innehåller dokumentet inte ett uns till antydan av transparens gentemot dem med vilkas medel man föga framgångsrikt hushåller.
En annan formulering som kunde vara komisk i ett mindre seriöst sammanhang: man förutsätter att styrelseledamöterna, bl.a., bl.a., skall sätta sig in i ”nationell och EG-rättslig lagstiftning”. Tydligen finns det naturliga gränser för den mänskliga kapaciteten att ”sätta sig in i” så man beslöt sig för att inte engagera sig i all relevant lagstiftning och det här om EG och litet till kändes alltför långsökt och prioriterades inte.
En annan ambition måste helt enkelt vara ett skrivfel i ljuset av det faktiska agerandet: ”Landskapet måste behandla landskapsägda bolag på samma sätt som övriga jämförbara bolag.” Så vilka privata fastighetsbolag utanför bostadssektorn erhöll landskapsgarantier för sina lån eller andra förmåner när ÅIH fick? Dessa stöd måste vara hemliga för de är lika okända för allmänheten som de är för mig.
Jag känner inte till något liknande dokument från stadens sida men transparens har varit en princip som åtminstone offentligt framstått som ett honnörsord för staden. Att ett behov av ett sådant upprättas torde dock nu vara uppenbart. I motsats till landskapets text som inte överhuvudtaget beaktar medborgarnas insyn i sina företag bör en kommunal policy starkt framhäva denna, helst utöver vad lagen kräver, så att även planerad verksamhet (staden kan som kommun i motsats till vad landskapet löjeväckande nog tror att det kan inte ägna sig åt venture-capitalverksamhet eller dylikt så öppenheten är inte ett affärshinder) kan debatteras öppet innan beslut fattas.
Denna insyn bör förutom bolag där staden har en betydande andel också omfatta sådana där stadens investering budgetmässigt är förhållandevis omfattande. Ett övrigt krav är att den klargör det juridiskt-ekonomiska ansvar ett styrelsemedlemskap medför. Hittills har man tyvärr mest betraktat dessa uppdrag som om de vore något slags hedersutnämningar.
Alltså: jag föreslår att staden antar en policy för sina bolag och sina representanter i dessa (om en sådan finns är den förlegad och okänd och bör förnyas och efterlevas).
Nu är det så att ÅIH, med darr på ribban, inte är skyldigt att publicera en finansieringsanalys för företaget och då gör man det förstås inte heller. Nu kan man ju tycka att Plastos option att köpa tillbaka sin fastighet till det ursprungliga försäljningspriset är ett så betydande åtagande för ÅIH att det borde nämnas i den obligatoriska redovisning man inlämnar till registermyndigheten men en så frikostig bedömning har man inte känt sig tvungen till.
Detta material bör dock finnas registrerat och arkiverat hos staden antingen genom stämmorepresentationen eller genom styrelserepresentanten. Dessa kan knappast klassificeras som av affärsmässiga skäl hemligstämplade dokument eftersom villkoren beträffande Plasto-affären redan finns tillgängliga via media och ÅIH är under likvidation (bolaget har ju de facto varit bankrutt ett antal år utan styrelsens kännedom), men vilken är köpesumman?
Detta och mycket annat, d.v.s., alla bokslut med bilagor, stämmoprotokoll och varför inte styrelseprotokoll som staden genom sitt ägande i ÅIH de senaste åren tillställts, säg från 2008 och framåt, anhåller jag som mariehamnare i enlighet med lagen om handlingars offentlighet om att få ta del av och hoppas att staden därmed överger sin hittillsvarande tigande policy som utgör ett hån mot mariehamnarna, vare sig de är skattebetalare eller förmånstagare.
Peter Andersson
Storag. 17 B 4
22100 Mariehamn
