Medborgarens vanmakt
När jag påtalar allvarliga brister i upphandlingen av Pommerndockan väljer Roger Jansson att inte alls behandla själva saken, endast formen. Jag skäller vid fel dörr, skriver han: Det är inte Mariehamns Hamn Ab utan staden som upphandlade Pommerndockan! Även om jag skäller under fel träd, som man säger, så sitter i trädet, märkligt nog, rätt personer, Roger Jansson och Leif Ahlqvist.
Det skall genast medges, det är inte lätt som vanlig medborgare att förstå stadens juristeri i detta ärende. Visserligen står det t.ex. i Upphandlingsannonsen att den ”Upphandlande myndigheten” är ”Mariehamns stad c/o Mariehamns Hamn Ab” och ”kontaktpersonen” Leif Ahlqvist, men i korrespondensen med entreprenörerna (på Mariehamns Hamn Ab:s brevpapper) undertecknar denne med sitt namn följt av ”VD, Mariehamns Hamn Ab”. Om det inte är fel så är det åtminstone vilseledande.
Ännu svårare är juridiken i själva upphandlingen. När jag söker hjälp hos Konkurrensverket i Helsingfors är de lika osäkra som jag. Först svarar de att de enligt den nya upphandlingslagen (1397/2016) har befogenhet att behandla ärendet. Men när de vänder sig till landskapsregeringen får de veta att det är den gamla upphandlingslagen (348/2007) som gäller på Åland.
De skriver nu att de inte kan ta upp ärendet, eftersom den åländska lagen inte stadgar något om tillsyn av laglighet! När jag påpekar att Mariehamns Hamn Ab (Upphandlingsenheten?) förvisso i sin korrespondens med entreprenörerna säger att upphandlingen sker enligt den nya lagen (1397/2016), svarar Konkurrensverket att detta inte är möjligt! De skriver vidare att vad staden än påstår, så är det (enligt landskapsregeringen) den gamla lagen (348/2007) som gäller på Åland och Konkurrensverket sålunda utan befogenhet att agera! Ärendet avskrivs.
Anmärkningsvärt är att staden (upphandlingsenheten?) tydligen försöker vilseleda Konkurrensverket genom att skicka icke aktuella handlingar med felaktig information om vilken lag som följs till Helsingfors.
När den nya lagen (1397/2016) sedan träder i kraft på Åland 1.11. 2017 kontaktar jag den samtidigt grundade (åländska) Upphandlingsinspektionen för hjälp. Där slår man ifrån sig. Man är inte ens villig att ger råd eftersom upphandlingen ifråga skett före 1.11. 2017.
Vad kan en medborgare göra i en dylik situation? Jo, försjunka i vanmakt, rösta på populistiskt parti eller vända sig direkt till EU för att påtala eliminerandet av konkurrensen på EU-nivå vid upphandling. Jag väljer det sistnämnda.
Juridiken är inte ett självändamål. Det gjorda kan visserligen inte göras ogjort, men att veta vad som är rätt, eller orätt, har alltid ett värde i en rättsstat, det gäller för Pommerndockan liksom för dråp.
JERKER ÖRJANS
