Måttlig, oavsiktlig störning?
Jag vill uttrycka min fulla respekt för Jens Harbergs kunskap om, och livslånga arbete för jakt-och viltvården på Åland. Under 1980-talet bidrog Jens välvilligt till vinterutfodringen genom att ge mig tillgång till det fryslager med slaktavfall och trafikdödade rådjur som landskapet upprätthöll just för detta ändamål.
Under 90-talet fram till år 2000 utgjorde vintermatningen förutsättningen för forskningsprojektet ”Vinterörn”, vars syfte, utöver att erbjuda havsörnarna giftfri föda, var att genom avläsning av ringar, bl.a. studera unga örnars näringsbehov och vikt, vandringar och dödlighet vintertid. Vinterutfodringen gav oss unika möjligheter till systematiska kontroller av enskilda individers öden. Sammanlagt registrerades 27328 ringavläsningar på finländska havsörnar, totalt 1781 individer på 71 observationsplatser, av vilka mer än hälften i Sverige.
Kanske tycker någon att vi borde ha låtit havsörnen gå förlorad på Åland för att 2100 jägare ska kunna fortsätta att jaga gudingar på våren?
JH tolkar mina skrivningar som irritation över den fortsatta vårjakten som Nils Torvalds lobbar för i EU, där NT är mycket selektiv beträffande de fakta som han för fram. Min inställning till vårjakt torde vara välkänd bland tidningsläsarna på Åland, men många har säkert också uppmärksammat min kritiska hållning till det famösa naturhamnprojektet för det rörliga båtlivet som hejades fram för några år sen. Vad gäller det hållningslösa båtlivet i skärgården är jag överens med Harberg. Den fria båtturismen är en klar belastning för skärgårdsnaturen och i synnerhet för fågellivet.
Men JH bortser från en väsentlig faktor – tiden. April – maj – juni är den känsligaste och intensivaste häckningstiden för de flesta skärgårdsfåglarna, medan båtlivet huvudsakligen tar fart först till midsommar.
Jag har varit fast bosatt mitt i skärgården i 40 år och inte kunnat undgå att observera det liv som i vårjaktens namn förts alla vårar i maj. På 1970-80-talen rådde i det närmaste krigstillstånd när man skördade ”naturens &tab;avkastning” morron, middag o kväll bland kobbar och skär. Vissa vårar rapporterades omkring 100 000 fåglar( Lr:s statistik) skjutna på fyra veckor! Då var svärtan den stora förloraren.
Men idag då? Strängt reglerad och kontrollerad jakt, heter det. 2 gudingar per dag, rapporteringstvång. Hur 2000 jägare kan övervakas är inte lätt att förstå. Många har jaktstugor i holmarna där de kan vederkvicka sej mellan jaktpassen. Ett exempel: tidig majmorron, blankväder. Serier på 5-6-7 hagelskott och några miniatyrgevärsmällar på en grannholme. En snurrebåt far omkring. Upprepas efter en kvart. Detta pågår i tre timmar, 5 jaktvänner, summa 45 skott. Samma upprepas på kvällen. Och nästa veckoslut. Unik händelse – knappast!
Att motivera vårfågeljakten med spännande upplevelser och motion håller inte.
Jag har faktiskt sett jägare som skjuter på tomma ölburkar som tidsfördriv, eller som springer runt holmen för att hålla värmen! Det är ju inte bara de häckande ejdrarna som störs, utan även 20-30 arter andra skärgårdsfåglar som uttryckligen behöver häckningsro.
Att inte jaga under viltets fortplantningstid respekteras i de flesta civiliserade länder åtminstone i Europa. Åland är en svart fläck i detta avseende.
Johan Franzén
Föglö
