Mats Löfström om det brutna indexet
Christian Beijar frågar i en insändare i gårdagens tidning hur jag ställer mig till medborgarinitiativet om det s.k. brutna indexet som kommer att behandlas i riksdagen i höst. Det är ett angeläget ärende.
Att pensionärer ska kunna ha ett bra liv, på samma sätt som alla andra åldersgrupper i samhället, är självklart. Jag upplever att vi generellt lever i ett välfungerande samhälle, men det är inte perfekt. Just fattigdomen bland pensionärer är ett stort problem. Framförallt bland ensamstående pensionärer, och i synnerhet bland ensamstående kvinnliga pensionärer finns det pensionärer som har svårt, eller omöjligt, att kunna leva på sin pension. Här behöver vi hitta lösningar.
De här frågeställningarna är ingalunda nya för mig. Då vi förra året behandlade frågan om pensionärernas bostadsbidrag gjorde vi ett aktivt arbete i riksdagen för att förhindra regeringens planerade neddragningar i bostadsbidraget som hade riskerat flytta 30.000 finländska pensionärer under fattigdomsgränsen.
I det arbetet lyckades jag också få ett löfte av finansministeriet och social- och hälsovårdsministeriet att de åländska pensionärerna skulle kompenseras ifall regeringen gick vidare med nedskärningen, något som årligen hade handlat om ca. en miljon euro. Regeringen drog dock till sist tillbaka hela den planerade neddragningen, vilket var bra.
Att arbeta med att hjälpa de mest utsatta pensionärerna måste vara prioritet. Att enbart avskaffa det brutna indexet riskerar att inte automatiskt förbättra situationen för de allra fattigaste pensionärerna. Det skulle minska på klyftorna mellan löntagare och pensionärer, men skulle samtidigt riskera att öka klyftorna pensionärer emellan. Exempelvis organisationen Pensionstagarnas centralförbund har därför fört fram att det skulle vara viktigare att man skulle få en nivåhöjning av garantipensionerna, och att arbetspensionsindexet skulle korrigeras så att det gynnar dem med små eller medelstora pensioner. På så vis skulle fattigdomen bland pensionärerna bekämpas.
Det är också oerhört viktigt att vi hela tiden upprätthåller stabiliteten och bärkraften i pensionssystemet. Antalet pensionstagare ökar årligen samtidigt som dagens lågräntemiljö gör det allt svårare att få trygg avkastning till pensionsfonderna. Vi får därför inte göra åtgärder som skulle äventyra hållbarheten i pensionssystemet på lite längre sikt. Pensionsfonderna måste finnas kvar också till kommande generationer.
Innan jag slår fast min egen åsikt i frågan vill jag invänta de sakkunnighöranden vi ska ha i riksdagen. Då kommer vi att höra en mängd sakkunniga och intresseorganisationer, inklusive flera pensionärs- och seniorförbund. Eftersom frågan inte är svartvit, och alla åtgärder har ett pris, är det viktigt att vi hittar just de lösningar som är optimala för att minska på fattigdomen bland pensionärerna, samtidigt som vi upprätthåller bärkraften i pensionssystemet också för kommande generationer.
Avslutningsvis vill jag säga att det är viktigt att den här frågan nu kommer till riksdagen. Jag lyfter på hatten åt de pensionärer som aktivt drivit frågan. Leif Jansson, ordförande i Mariehamns äldreråd och styrelsemedlem i Finlands seniorrörelse har sänt mig mycket information som jag har tagit del av. Jag ser fram emot att ha fortsatt kontakt med honom och många andra då riksdagsbehandlingen av frågan väl kommit igång.
Mats Löfström
Ålands riksdagsledamot
