Matbankens roll är viktig
Herrarna Granlund, Andersson och Eklund slår något slags ÅF-rekord i svartmålning i sin insändare om Matbanken. Först några ord om insändaren: Den innehåller några grovt vilseledande och felaktiga påståenden, varav det grövsta kanske är påståendet är att Landskapsregeringen ser att Matbankens verksamhet ”inte alls behövs” och att socialministern vill ”lägga ned delar av den sektorn”. I det beslut som har fattats framgår tvärtom att Matbanken har en viktig roll och att Landskapsregeringen önskar utveckla samarbetet för att mera varaktigt kunna lyfta människor ur långvarig fattigdom. Att en respektabel lagtingsledamot som Brage Eklund lånat sitt namn till denna insändare är för mig en gåta.
Så till saken: Matbanken har ansökt om extra Paf-medel, vilket alltså inte handlar om den ordinarie, årligen återkommande Paf-fördelningen. Detta handlar om den ”klump” som ibland blir över efter att den ordinarie fördelningen gjorts. ”Klumpen” kan vara 0 euro eller 100 000 euro och den är inget att bygga långsiktig verksamhet på. I detta fall handlade det om utökning av tjänster med Paf-medel och då är det enda rätta att söka i den årliga fördelningen som äger rum om tre månader.
Sist i landskapsregeringens beslut uppmanas Matbanken att komma in med en plan över hur verksamheten kommer att utvecklas tillsammans med andra myndigheter för att nå en varaktig förbättring av människornas ekonomiska situation. Det här är kanske det viktigaste av allt. Jag har personlig erfarenhet av att arbeta på Matbanken då den befann sig på Servicegatan. Jag skrev då under en tystnadsförbindelse och kan inte säga något om enskilda människoöden, men på ett allmänt plan kan det konstateras att det finns långvariga klienter och att Matbanken idag är en internationell miljö, där många språk talas. Från slutet av 2018 har besöken ökat med 20 procent. En utredning över orsakerna för varför människor söker sig till Matbanken görs nu, vilket är behövligt.
Vi har idag människor som både befinner sig på marginalen och de som befinner sig helt utanför. Det är framför allt den senare kategorin som vi behöver samarbeta mer kring, offentlig, privat och tredje sektor för att kunna ge en varaktig förbättring av dessa människors situation.
