Matbanken ska inte vara myndighetens förlängda arm
Helt plötsligt i sommarvärmen dyker Matbanken upp som ett för tidningarna välkommet nyhetsobjekt. Tyvärr. Matbanken är en frivillig organisation som hjälper dem som välfärdssamhället glömt. Matbanken skulle inte behövas om sociala myndigheter tog sitt ansvar för de mest utsatta i vårt samhälle. De som lever på marginalen, de som inte sociala myndigheter hjälper i tillräcklig omfattning, de som lever utanför samhället, utan kontakter med myndigheter och så vidare.
Paf-medlen Matbanken begär för att rädda deltidstjänsten som verksamhetssamordnare och för lokalens hyreskostnader är en struntsumma i landskapets budget. I synnerhet om Paf-medel finns tillgängliga för just den sorts kostnader det är fråga om. En tillfällig hjälp i nöden, om man så får uttrycka det. Matbanken äskade ju om detta i sin ansökan om Paf-medel förra hösten, men fick avslag. Nu gör man ett nytt försök och anhåller om tilläggsmedel. Problemet är ju att behovet finns här och nu, och hjälp behövs för att fylla hålet i kassan.
Men landskapsregeringen säger nej. Man vill att de frivilliga donationerna som givits Matbanken av privatpersoner för inköp av basvaror i stället skall användas för att täcka de fasta kostnader som organisationen har. Landskapsregeringen vill se ”en plan över hur verksamheten kommer att utvecklas framöver” och man vill gärna ha ett ”fördjupat samarbete” med Matbanken, och anser att Matbanken för myndighetens räkning skall ordna upp det som myndigheterna har misslyckats med, det vill säga att se till att människor registrerar sig och söker arbete i stället för att leva på allmosor. Jag antar att alla föreningar och organisationer som upprätthåller sina verksamheter med Paf-medel nu uppmanas att inkomma med detaljerade flerårsplaner för sin framtida verksamhet.
Å ena sidan vill man att Matbanken står för sina egna kostnader, å andra sidan vill man ha ett finger med i spelet för att som myndighet kunna kontrollera en frivillig organisations verksamhet, och vem/vilka som använder sig av dess tjänster. Om Matbanken tillmötesgår landskapsregeringens önskan om samarbete, kan eventuellt mer pengar beviljas.
Jag håller med socialminister Valve om att Matbankens verksamhet är viktig och att den behövs, men sanningen är den att om politikerna förmått att täcka upp med vad de lovar i valtider, så skulle Matbanken kunna stänga sin verksamhet omgående.
Jag förväntar mig nu att landskapsregeringen i rättvisans namn beslutar att alla organisationer som erhåller Paf-medel för sina verksamheter uppmanas att via allmosor täcka sina fasta kostnader, och att de beviljade Paf-medlen framöver används enbart för den direkta verksamheten.
