DELA

Marieparks fatala facit

Om en individ vore beredd att köpa de byggnader och den mark som i vilket fall skulle övergå i individens egen ägo efter några månader samt därtill erhålla skadestånd enligt kontrakt skulle individen i fråga ifrågasättas beträffande det egna omdömet och huruvida denne bör ha sin rättskompetens ograverad. Men när en offentlig organisation, styrd av människor valda i helt korrekt utförda allmänna val är beredda att ge bort sina och andras väljares medel utan att det finns tillstymmelse till rationella skäl därtill (undvika rättsprocesser? Fråga tidigare arrendatorn på torget som skulle jagas genom alla instanser och betala stora summor på till synes orimliga grunder) är något uppenbart inte bara obegåvat. Att för öppen ridå ge bort andras medel skulle i andra och privata sammanhang vara rent kriminellt, men tror man sig låtsas upprätthålla en demokrati som bara kan undermineras av att alla ju torde märka att här gäller intresset inte stadens eller dess invånares väl. Med rätta ställer man sig frågan vilket intresse en förtroendevald eller tjänsteman enligt lag är utsedd att representera.

De som var med vid sagans början, kanske 1987, minns de fagra talen från såväl stad och dåvarande entreprenör och det var ändå en tid när stadens representanter hade sålt ut praktiskt taget all rätt till kioskverksamhet i hamnområdet för en styver, vilket då upplevdes som svårt att överträffa och så presenteras vi med denna än mer osannolika fadäs.

PETER ANDERSSON