Mariehamn en äkta ekostad?
Begreppet ”eko” är väldigt trendigt. Det är politiskt korrekt att understöda saker och ting som är eko och speciellt politiker gillar att prata om hur de tänker på miljön. Men ändå är det få som verkligen menar något med deras ekosnack och anammar den miljövänliga livsstilen på riktigt. Jag menar, hur många av våra politiker åker egentligen buss eller cyklar till jobbet?
I Nya Åland (9.11.10) skriver Annika Orre om att Mariehamn nu kan bli en ekostad, i artikeln ” Nu kan Mariehamn bli en riktig ekostad”. Mariehamn ska ekocertifieras enligt ISO 14000-standarden. Miljöcertifieringen gäller dock endast stadsförvaltningen. Och visst är det en bit på väg, men kan man verkligen kalla sig ekostad om man bara går halva vägen? Det anser inte jag. Ska man kalla Mariehamn för en ekostad så skall det märkas överallt. Det räcker inte med att det låter bra och kanske till och med ser bra ut. Det måste vara på riktigt!
Just nu är ekostad det sista jag skulle kalla Mariehamn. Det kör bilar överallt trots att vi bor i en liten stad med allting inom cykel- eller gångavstånd. Inte nog med att trafiksituationen är dålig, bilförarna uppmuntras till att fortsätta precis som vanligt, med byggande av nya parkeringsplatser och gratis parkering. Men det finns ju trots allt en stadsbuss som man får åka gratis med, tänker ni kanske nu. Men är det så ”eko” att den hela tiden hotas att bli avgiftsbelagd igen eftersom så få utnyttjar den och att viktiga turer, som sista kvällsturen, har dragits in? Det är väl klart som korvspad att man inte tar bussen in till stan på dagen om man sen inte kan åka hem med den igen på kvällen.
Jag tror att anledningen till att så få utnyttjar stadsbussen, cyklar eller går istället för att ta bilen är att det inte satsas tillräckligt med resurser på att ändra folks inställning. För det är där problemet ligger, enligt mig. Som exempel kan jag ju ta ”bilfria dagen” som hålls en dag på hösten varje år. Det är då meningen att man ska lämna bilen hemma en dag. I år hade jag hoppats på att få se en skillnad på bilmängden i stan. Men jag blev besviken, som vanligt, 90 % hade tagit bilen ändå.
Jag har lärt mig en sak under de senaste åren: ålänningars kärlek till sina bilar övervinner allt. Ännu ett exempel på detta är det extrema motståndet mot liberalernas förslag på en ekoparkeringsavgift. Harriet Tuominen skriver om detta under rubriken ”Onödig ilska över förslaget till ekoparkeringsavgift” i Nya Åland (11.11.10). Många ålänningar skrev arga och överdrivna kommentarer om förslaget. Harriet Tuominen berättar om en av dem som påstår att man inte kan ta en ekoavgift för parkerade bilar eftersom de inte spyr ut avgaser när de står stilla. Flera påstår också att bilförarna redan har tillräckligt många avgifter att betala. Men de åländska bilförarna som har vant sig vid avgiftsfri parkering tänker nog inte på att det faktiskt kostar att bygga och underhålla parkeringsplatser.
Harriet Tuominen skriver även att förslaget med ekoparkeringsavgift i hela Mariehamn kan uppfattas som lite överdrivet och föreslår att man kanske bara borde ha avgift på p-platserna i absoluta centrum och tillåta fri parkering utanför centrum, då skulle kanske fler lämna bilen där. Bra förslag för en bilfriare stad tycker jag.
För att Mariehamn ska bli en riktig ekostad behövs alltså främst en förändrad inställning hos de som bor i Mariehamn och även ålänningar överlag, som i sin tur (förhoppningsvis) kommer att leda till märkbara förändringar i hur vi tar hand om miljön. Det behövs också lite mera mod hos våra fega politiker som mest tänker på vad de ska göra för att bli omvalda. Rädda miljön, säger jag.
Josefine Ginlund
