Människor före myndigheter
Landskapsregeringen skall under 2011, alltså förmodligen efter valet, äntligen och skamligen sent utreda vården och förhållandena på Stiftelsen Hemmet under 1950 till 70-talet. Formuleringen av minister Katrin Sjögren i Nya Ålands notis 2 september 2010 ”för att kunna ta ställning till eventuella ansvarsfrågor” väcker förskräckligt nog frågan, om landskapsregeringen (LR) inte är helt säker på om någon alls hade ansvar!
För att LR inte helt skall behöva uppfinna hjulet en gång till i sin utredning, finns rikligt med material att hämta från den 1996 grundade organisationen Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter, NKMR. Organisationen jobbar även i denna stund med att utreda, påpeka och upplysa om de fortsättningsvis idag 2010 pågående bristerna i barnskyddsförfaranden och i familjerätten.
Citat, som torde ruska om de flesta av oss, från organisationens verksamhetspresentation;
”I de nordiska länderna, till skillnad från den katolska västerländska civilisationen, visas ytterst liten respekt för familje- och privatliv, varför jurister och andra yrkeskategorier som arbetar med fall av tvångsomhändertagande av barn och familjesplittring har reagerat starkt mot orättvisorna och tillkortakommandena hos de nordiska socialbyråkratierna och inlett ett samarbete över gränserna och bildat NKMR.”
De lagstagade mänskliga rättigheterna gäller människors rättigheter, inte myndigheternas.
Emilia och Jan Liljehage
