DELA

Man struntar i stadgarna för Sjökvarteret

Johan Dahlman hade den 7 november en krönika i Ålandstidningen. Hans utgångspunkt är, att de som är verksamma i Sjökvarteret motsätter sig alla förändringar. Tyvärr präglas Dahlmans uttalande av att han inte är insatt i vad som händer i Sjökvarteret.

Den nye verksamhetsledaren har gått ut med mycket vidlyftiga förslag på förändringar. Problemet är, att endast ett fåtal av alla föreningar och yrkesverksamma inom Sjökvarteret fått ta del av förslagen, de kom som en blixt från klar himmel. Påståenden om att man inom Sjökvarteret är emot all utveckling motsades definitivt vid det möte, som ägde rum den 27 oktober. Däremot är de förslag, som framlagts av verksamhetsledaren för styrelsen mycket kontroversiella och kostsamma.

Ursprunget till Sjökvarteret är bygget av galeasen Albanus. Skeppsföreningen Albanus härstammar i sin tur från Ålands Skötbåtsförening, som idag kanske mest är känd för att äga och driva segelsumpen Jehu. Jehu är en kopia av en båttyp, som härstammar från 1700-talet och är helt unik i världen. Den kostar en hel del i drift och underhåll, just nu pågår en större reparation inför båtens 20-års jubileum 2016.

Förslaget att båthuset för vinterförvaringen, det så kallade Jehuset, skall flyttas, kan komma att mycket negativt påverka Skötbåtsföreningens ekonomi, kanske helt slå undan den ekonomiska grunden för föreningen. Skeppsföreningen Alabanus kan också drabbas ekonomiskt genom att föreningarna gemensamt utnyttjar Jehuset för verksamhet under Sjödagarna.

Museet vill man också flytta, vilket i praktiken innebär rivning. Vem skall bekosta återuppbyggnaden av ett nytt museum på annan plats? Det är en central punkt i Sjökvarteret men ses nu plötsligt som ett hinder för utvecklingen. Problemet är snarare att de allt mindre bidragen från staden innebär att museet inte kan hålla öppet som det borde, inte heller kan utställningen förändras eller förbättras.

Inget museum går med vinst eller ens täcker sina driftskostnader, men stadens politiker är tydligen inte intresserade av maritim kultur. Sjökvarterets stadgar säger att: ”Stiftelsens ändamål är att bevara och främja åländska traditioner och kultur inom olika områden förknippade med kust- och sjöliv, båt- och skeppsbyggeri och annat hantverk samt presentera och göra detta tillgängligt för allmänheten.” Museet gör det tillgängligt för allmänheten.

Museet hade kunnat vara ett stort dragplåster i Sjökvarteret tillsammans med motormuseet om det haft personal och resurser. Nu planeras för ett nytt skutbygge i Sjökvarteret, projekt Emelia. Museet kommer, om detta blir verklighet, att behövas som utställnings och informationscentrum. Det missar man helt i den föreslagna planen.

Dessutom innebär förslaget att två kommersiella verksamheter, som inte har något med kust- och sjöliv eller båtbyggeri att göra, prioriteras. Är en pizzafabrik något som hör hemma i Sjökvarteret? Den ursprungliga, i stadgarna fastställda verksamheten, skyfflas undan eller försvinner.

I grunden handlar allt om pengar. Staden vill att stiftelsen skall vara självförsörjande men om det var ursprungstanken, varför betalar då SALT bara 200 euro om året och Guldviva mindre än 100 euro?

Och som sagt, när blir ett museum självförsörjande?

Jan Grönstrand