Maktlösa medborgare mot Mise?
Missnöjet är utbrett. Ett otal insändare i tidningarna, samtal och mail till Mise, skrivelser och rättelseyrkande (förkastat) till styrelse/stämma. Kommunalbesvär till ÅFD, motion till stadsstyrelsen, kommuner som kontaktat landskapsregeringen angående producentansvaret.
Först körs Mariehamn över, sen Jomala, sen.. Strategin en kommun i taget – söndra och härska. Konstant sen information – överrumpla.
Det enda som har hänt hittills är vissa förbättringar för enpersoners hushåll. Fakturan rättas inte bakåt i tid utan från den dag man ansöker. Hemsidan uppdaterades för sent. Verksamhetsledaren skriver istället insändare om sortering och plockanalyser med utgånget bäst-före-datum med mera. Varför skickade inte Mise direkt ut information om undantagen?
Hur ska en icke datoriserad medborgare få information? Tillgång till prislista, undantag med mera? Alla har inte tidning idag, prenumerationer har avbokats på grund av dyrare misefakturor.
Januarifakturan till Mariehamnare hade inte ett datum rätt, var den bakåtdaterad så att man inte skulle hinna anmärka på den? Alla bekanta har fått den samma datum så knappast är det postens fel.
Orsaken till de täta tömningarna är en mycket klantig upphandling av körningar. Dessa tömningar/kostnader påtvingas nu oss kunder. (Förhoppningsvis hanteras kommande slamtömningar på ett bättre sätt.) Det är dyrt att leva på Åland, konsumentpriserna är högre och nu stiger avfallshanteringen till skyhöga summor jämfört med fastlandet.
Lever vi i en demokrati? Aktörer förbjuds verka inom vissa områden, hushåll påförs schablonavgifter, kostnader för producentansvar påförs hushåll, hushåll skall även ansvara för Mises produkter som ställs på dennes gård och så vidare. Jag väntar med spänning på ÅFD’s behandling av kommunalbesväret.
En sak man kan göra som privatperson för att demonstrera sitt missnöje är att dela soptunna. Och det är helt enligt mises regler, Varje delad tunna minskar Mises inkomster för tömningar med ett hushåll. Om alla som har möjlighet delar tunna med en eller två grannar så borde det bli ett kännbart inkomstbortfall som förhoppningsvis bidrar till att systemet ses över. (Kostnaden för tunnor är en engångskostnad, inkomstbortfallet för tömningar är fortlöpande). Enpersoners hushåll som har egen kompost kan ansöka om förlängt tömningsintervall året om. Jag är egentligen emot principen att man ska behöva dela tunna, det finns många som har svårt att få det att fungera praktiskt, antingen på grund av avstånd eller till exempel rörelsesvårigheter, framförallt vintertid. Alla som läser detta inser nu säkert liksom jag att alla Mises regler och förbud verkligen inte är genomtänkta, det är snarare så att man får känslan av att de skrivs mest för att krångla till det.
Till Mise vill jag även säga att jag avsäger mig allt ansvar för er soptunna som idag står vid min tomtgräns. Om den blir sönderplogad eller om någon spränger sönder den så är det ni som får ta kostnaden. Jag har inte skrivit på något avtal om att ansvaret för den övergår på mig. Den är dessutom så stor och otymplig så möjligheten att flytta den till en säkrare plats finns inte.
Avfallets mängd kan man åtminstone påverka till en del själv och det är fullt möjligt att dela tunna i många fall, men det som finns i slambrunnen är det värre med. Så den dagen Mise börjar sköta slamtömningen så hoppas jag att de inte föreslår att man ska dela toalett med grannen istället för att få välja längre tömningsintervall.
CAROLINE LÖNNGREN
