Lyssna på oss innan det är för sent!
När jag var 6 år låg jag för första gången på sjukhus. På den tiden fick inte föräldrar vara med på samma sätt som idag så minns att jag var väldigt ledsen.Som tur var hade vi en familjebekant som jobbade som barnskötare där på Barnavdelningen, tant Svea.När hon såg hur ledsen jag var så tog hon mej under sina vingar. Jag fick följa med och hjälpa henne ”jobba” med lite allt möjligt.
Där och då bestämde jag mig för att bli barnskötare när jag blir stor!
Några år senare befann jag mej som barnskötarstuderande på samma avdelning.
Jag har jobbat i omsorgen, på dagis, inom barnskyddet på barnhem, som nanny utomlands, på BB, inhopp på barnavdelningen, lungavdelningen, medicinavdelningen och i äldreomsorgen på olika ställen.
Jag har alltid, verkligen alltid, trivts med mitt val av yrke, aldrig ångrat att jag valde att jobba i vården. Jag har alltid gjort mitt bästa och uppskattats för att jag gör ett bra jobb.
Nu, 30+ år senare, så funderar jag på att ge upp ett yrke jag älskar.. Jag vet inte om jag orkar mera..
Dom senaste åren med den ena käftsmällen efter den andra har gjort sitt.
Är det så här det ska vara? Orkar jag fortsätta kämpa eller bränner jag ut mej själv om jag fortsätter slåss för en god och rättvis äldreomsorg både för boende och personal.
Jag vill ju bara jobba i lugn och ro med det jag älskar, dom arbetspass där jag känner att jag gör bäst jobb och som passar min livssituation. Är det för mycket begärt?
Ska jag offra mina barns trygghet, min egen sinnesro och hälsa, för att acceptera det arbetssätt någon godtyckligt bestämt att ska gälla Alla oberoende hur vi som vårdar och dom vi vårdar mår av det?
Ska jag fortsätta slåss för det jag tror och Vet är rätt för mej och många andra? Orkar jag? Vill jag?
Jag vägrar kompromissa med omtanken om mina klienter och omtanken om mej själv och min familj.
Kan ni snälla lyssna på oss innan det är för sent!
Vi vårdare är värdefulla och behövs nu mer än någonsin men samtidigt ska vi foga oss, hålla käften och göra som vi blir tillsagda Att våra familjer, privatliv,vår hälsa och fritid tar stryk det spelar tydligen ingen roll! Det är Inte rätt!
Där är mina tankar idag…
LENE-MAY LINDVALL
NATTA, TILLSVIDARE INOM ÄLDREOMSORGEN
