Den ekonomiska krisen har varit konstant i flera års tid, och hela tiden har kommunen slagit ifrån sig eget ansvar – det är orättvisorna i landskapsandelarnas fel. Alltid. När pengarna tar slut ställer man in betalningarna till kommunalförbund närmast cyniskt för att få landskapsregeringen att bevilja ett lån eller gå i prorieborgen för motsvarande, den mest långtgående formen av borgen.
Lumparland har försökt visa på ansvarstagande genom att frivilligt sondera förutsättningarna för kommunsammanslagning. Först med Lemland, men sen ändrade man sig och ville ha med Mariehamn också. När man blandar in Mariehamn drog sig Lemland ur direkt. Nu börjar det bli tydligt vad som egentligen händer. Lemland hade förklarat att Lumparland faktiskt kan spara in hela underskottet på 700-800 tusen euro årligen. Det var politiskt oacceptabelt för Lumparland varför man förstörde förhandlingarna genom att blanda in Mariehamn, Ålands största kommun, som Lemland inte vill bli en blindtarm till.
Lumparland kan få sin ekonomi i balans på egen hand, men vill inte. Man subventionerar VA för 60 tusen euro. Man ökar(!) antalet klasser från 2 till 3 stycken på grundskolan trots att elevantalet inte ens överstiger 20 stycken på hela skolan. Man har inte effektiviserat kostverksamheten inom grundskola, dagis och äldreomsorg, men först i år börjat ”utreda” det. Det bara fortsätter ju mer man tittar på organiseringen, men överbemanning är det största genomgående ekonomiska egentliga bekymret för kommunen. Under 2026 ökar man bemanningen ännu mer.
Någonstans på vägen har Lumparland lyckats undkomma ansvar i just den fråga som hela deras kris egentligen handlar om: Man spenderar så mycket man vill på sina verksamheter, kräver att andra ska betala och man kan endast tänka sig sammanslagning om man får garantier om att nuvarande extrema slöseri kan fortsätta. För det är just slöseri som pågår i Lumparland. Det är en miniatyr av Grekland-krisen. Man behöver nästan öka skatteintäkterna med otroliga 50 procent för att få ekonomin i balans – eller ta ansvar för kostnaderna, två alternativ man ogillar så kommunen väljer istället att spela ett högt spel där man lånar så mycket man kan och skjuter problemet på framtiden.
Ju mer man lånar desto minde är risken att någon grannkommun blir sugen på att gå samman och vara med och betala på ett upparbetat skuldberg. Det har Lumparland redan sagt rakt ut i media. Varför säger inte landskapsregeringen ifrån?
Bekymrad skattebetalare
